July
Saturday 1 May 2010 photo 1/1
|
jag hörde mina egna steg tystna bakom mig jag sprang genom skogen så snappt att allt skulle ha blivit sudigt om jag inte varit jag åå
vad jag hatade det här jag vill inte vara en sån här ett monster ett frek en vampyr. Enu ett ofer jag hade dödat mäniskor vilkors löst
dom senaste 10 åren det var då jag hade vaknat.Jag haden legattat i dvala eller något sånt sedan 1830.det var mars en onsdag 1830
jag var på väg hem från min vänina Clare hon hade haft en midags bjudning och jag hade insesterat på att jag skulle gå hem det var ju
en fin kväl och det var inte så långt. och ingen kunde ju skada mig jag var ju häxa ja där har ni min hämlig het jag är en häxa jag härstamar
från en rad av mäktiga häxor men dom hade släpt ut mig i från byn där dom bor så att jag kunde se världen. när jag gick på gatan hörde jag
steg närma sig bakom mig jag vände mig om inget där nu hörde jag det närma sig igen jag sprang så fort jag kunde sen .. mins jag inte mer. det
är en konstig känsla att inte minas. jag vände mig om och såg mig om kring jag var fort farande i skogen där frame slutade den jag började springa
och kaom fram till skogs brynet på bara 1 minut. det stod någon där vem kunde det vara det var den vakraste man jag någon sin sät .
" Godag" sa han och bugade artigt " jag är vlademir och är rektor för ett vampyr internat och har letat efter dig om du vill har vi en plat för dig på skolan
Kalzzara?"
"Hur vet du mit namn?"
" jag vet allt om dig sa han och tog båda mina händer i sina fast ute på finger spätsarna et är enb gamal hälsning inom häorna och trolkarlarna värld. jag fygade till baka hur kan han vetta?
" är du också...? Kunde dena man vara en trollkar men han hade ju sakt att han var rektor på en skola för vampyrer det gåt ju inte. alla vet ju att om em häxa eller trollkarl blir biten dör dom. Men hur hade jag överleft? den frågan hade jag stält mej sedan jag vaknade.
" nej jag är ingen trollkarl.Men vi skulle vara mycket glada om du skulle vilja gå på vår skola den liger bara 2 mil här i från . han titade på mig han såg så ung ut så vaker men hans ögon återspeglade olyka vetande visdom smärta och glädje det var som om hyan hade left sedan jordens födelse. " jag kan inte det vore inte säkert. jag har gort så mycket ellakt i mt liv det vore inte rät. jag kan skada någon"
" kalzzara du är säker där ingen kan skada dig och du kommer inte att skada någon annan det låvar jag" hans ord träfade mis sedan länge frusna hjärta det var som om en litte bit smälte. men det viste jag att det skulle alldrig hända jag var kal .
"följer du med" Jag nikade bara . han såg på mig så började vi springa snart var vi frame vid en magnifik byggnad. det var mörkt utte så alla låg nog och sov eller jag vet ju skälv att jag inte kan gå ut på dan jag hade försökt en gån dat hande gort så ont som om mina ögon bran och skiner med. jag följde vlademir in i en stor port " det är bäst vi tar bakvägen vi inte skapa upstondelse. dit utseende drar monga blikar mot sig" jag titade förundrande på honom vad mena han. vi gick genom en stor sal ooch in i en gång vi gick för bi en stor spegel. jag kände hur korpen förs till is vem var det där främligen titade förundrand på mig jag såg i henes ögon rädsla mistro beundran var det jag?
" har du aldrig sät dej i spegeln för" ljudet från hans röst var som en väkar klok jag slaet mig ifrån spegeln och främligens ögon.
" kom så fortsäter vi" jag följde ljud löst efter honom in i en gång med masa dörar han tog fram en nyckel ur fickan ich gav den till mig nyckeln var vaker en gamal nykel med ett s på. han pekade på en dör. jag gich fram och låste upp.
vad tycks?:)
stav fel jag vet ska fibn slipas
vad jag hatade det här jag vill inte vara en sån här ett monster ett frek en vampyr. Enu ett ofer jag hade dödat mäniskor vilkors löst
dom senaste 10 åren det var då jag hade vaknat.Jag haden legattat i dvala eller något sånt sedan 1830.det var mars en onsdag 1830
jag var på väg hem från min vänina Clare hon hade haft en midags bjudning och jag hade insesterat på att jag skulle gå hem det var ju
en fin kväl och det var inte så långt. och ingen kunde ju skada mig jag var ju häxa ja där har ni min hämlig het jag är en häxa jag härstamar
från en rad av mäktiga häxor men dom hade släpt ut mig i från byn där dom bor så att jag kunde se världen. när jag gick på gatan hörde jag
steg närma sig bakom mig jag vände mig om inget där nu hörde jag det närma sig igen jag sprang så fort jag kunde sen .. mins jag inte mer. det
är en konstig känsla att inte minas. jag vände mig om och såg mig om kring jag var fort farande i skogen där frame slutade den jag började springa
och kaom fram till skogs brynet på bara 1 minut. det stod någon där vem kunde det vara det var den vakraste man jag någon sin sät .
" Godag" sa han och bugade artigt " jag är vlademir och är rektor för ett vampyr internat och har letat efter dig om du vill har vi en plat för dig på skolan
Kalzzara?"
"Hur vet du mit namn?"
" jag vet allt om dig sa han och tog båda mina händer i sina fast ute på finger spätsarna et är enb gamal hälsning inom häorna och trolkarlarna värld. jag fygade till baka hur kan han vetta?
" är du också...? Kunde dena man vara en trollkar men han hade ju sakt att han var rektor på en skola för vampyrer det gåt ju inte. alla vet ju att om em häxa eller trollkarl blir biten dör dom. Men hur hade jag överleft? den frågan hade jag stält mej sedan jag vaknade.
" nej jag är ingen trollkarl.Men vi skulle vara mycket glada om du skulle vilja gå på vår skola den liger bara 2 mil här i från . han titade på mig han såg så ung ut så vaker men hans ögon återspeglade olyka vetande visdom smärta och glädje det var som om hyan hade left sedan jordens födelse. " jag kan inte det vore inte säkert. jag har gort så mycket ellakt i mt liv det vore inte rät. jag kan skada någon"
" kalzzara du är säker där ingen kan skada dig och du kommer inte att skada någon annan det låvar jag" hans ord träfade mis sedan länge frusna hjärta det var som om en litte bit smälte. men det viste jag att det skulle alldrig hända jag var kal .
"följer du med" Jag nikade bara . han såg på mig så började vi springa snart var vi frame vid en magnifik byggnad. det var mörkt utte så alla låg nog och sov eller jag vet ju skälv att jag inte kan gå ut på dan jag hade försökt en gån dat hande gort så ont som om mina ögon bran och skiner med. jag följde vlademir in i en stor port " det är bäst vi tar bakvägen vi inte skapa upstondelse. dit utseende drar monga blikar mot sig" jag titade förundrande på honom vad mena han. vi gick genom en stor sal ooch in i en gång vi gick för bi en stor spegel. jag kände hur korpen förs till is vem var det där främligen titade förundrand på mig jag såg i henes ögon rädsla mistro beundran var det jag?
" har du aldrig sät dej i spegeln för" ljudet från hans röst var som en väkar klok jag slaet mig ifrån spegeln och främligens ögon.
" kom så fortsäter vi" jag följde ljud löst efter honom in i en gång med masa dörar han tog fram en nyckel ur fickan ich gav den till mig nyckeln var vaker en gamal nykel med ett s på. han pekade på en dör. jag gich fram och låste upp.
vad tycks?:)
stav fel jag vet ska fibn slipas
Comment the photo
fortsätt
Ett tips om du tycker att det e stav fel så skrib inne på microffs word ;D
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/emmacullen95/455342207/
Visa toppen
Show footer