Personens händer klättrade uppåt. Sakta men säkert. Jag rös och hoppades innerligt att någon skulle se mig. Se vad som hände. Men det hände så snabbt, bara några sekunder. För mig kändes det som en evighet. En plågsam evighet som lirkade sig  från mina höfter och fortsatte uppåt. Jag ville inte tänka på vart dessa motbjudande händer hade för planer. Den ena handen om min höft och den andra vid min kind. Jag kände för att kräkas.

Jag kände hur personens ansikte kom nära mitt öra. Jag hörde ett tyst skratt, lite mer åt det fnissiga hållet. Det kändes bekant. Jag samlade allt mod och vände mig om.Utan att märka något  lade jag handen över munnen och såg nog så förvånad ut som jag kunde. För det var det jag var. Framför mig står Theo och fnissar. Jag kände hur ilskans hat och irritation sköljde över mig.

"Haha, Där blev du allt rädd"

Jag knöt näven och tvekade inte med att svinga den framåt mot Theo med all min kraft. Jag blundade samtidigt. Jag kände hur jag träffade honom, men inte på det sättet jag ville. Han höll om min knutna näve med sin hand och jag försökte besviket dra mig loss ur hans grepp men han släppte inte. Jag förstod ingenting. Den första tåren på länge föll der från min kind, träffade marken bara några sekunder senare. Jag tittade honom rakt i ögonen. Jag såg rätt igenom honom. Hans blick, så oskuldsfull som alltid tittade på mig med en blick som fick mig att hata mig själv, jag vet inte varför det var inte direkt mitt fel att jag blev irriterad. Theo släppte min hand varsamt och omfamnade mig. Hans varma famn sköljde bort ilskan lika snabbt som den hade kommit.

"Jag är så ledsen. Jag vet inte avd som flög i mig…jag…jag trodde inte att du skulle bli så rädd."

Jag kunde höra hur hans röst skar sig. Han grät han med. Vi stod där och bara kramade varandra, lät tiden som flög förbi ta hand om det som just hade skett. Lät tiden glömma bort det. Det var ju trotts allt inte med meningen. Vi bara stod där.

Jag släppte greppet en aning och tittade på honom. Studerade vart enda detalj i hans ansikte.

"Hur viste du att jag skulle stå bakom hörnet?"

Hans blick förflyttades snabbt från mig och sedan tillbaka. Han tittade på mig tveksamt. Jag gillade inte den blicken, inte alls…