Wednesday 27 February 2008 photo 1/7
|
Mamma, Minns du? Min första dag här i era händer, för en dag kommer j ag att fråga hur den känslan inom dig var. Första gången du höll i mig, tog min hand och log stort emot mig. Skulle vilja veta hur det är, att få sin första dotter. Eller hur det var att få mig. Just hur du i den stunden tänkte. Hur du inför framtiden såg på mig, blev jag den personen du sommaren 1991 trodde? Är jag samma person för dig nu som då, efter alla år och dagar tillsammans? Mor och dotter. Jag kan somna in med tanken ibland då när jag gick bredvid dig, du lärde mig att utforska världen. Våra händer var alltid kopplade och dina ögon var på min bevakning. Jag kan minnas alla sena nätter jag smugit in till dig, lagt min vid din sida. Då när drömmen slagit mig hårt. Jag visste att hos dig var jag trygg och ingenting skrämde mig när jag var hos dig. Ännu idag kan din sängkant vara till tröst, jag minns såna kvällar då gråten tagit mig och du lagt en sömnig hand på min axel ”allting går över, ge livet en ny chans.” Dina ord sitter som gjutna, jag tror att jag aldrig glömmer de. Ingen person i världen kan ersätta en mor, ingen vet så mycket som hon. För mig är du som ett fotoalbum, det som jag alltid kan se tillbaka i vilken tid än på dygnet. Jag kan öppna dig och du hjälper mig att minnas det som jag aldrig fick se genom andras ögon. Mina runda kinder, mina klingande första skratt. Ingen annan än du minns de på riktigt. Och jag kommer hålla dig kär till den dagen jag inte längre vet vad kärlek är. Alla jular tillsammans, du gör julen så magnifik. Så magiskt att vakna upp och veta att du står nere i köket och lagar den mat som vi alla så innerligt uppskattar. Ditt rutiga förkläde, det klär dig så vackert, din famn är öppen och julens första kärlek kommer ifrån ditt hjärta. Mamma, ditt hjärta sviker aldrig någon och jag älskar dig. Mina första steg, mina första ord, allt det som jag första gången gjorde fanns du vid min sida. Min första skoldag, då höll jag dig hårt i handen och just i den stunden så skulle jag klarat av vad som helst. Idag så lever jag på egna ben, jag börjar bli stor. Mammas hand känns inte lika viktig längre, men vet du? Jag behöver den så innerligt egentligen. Minns du första gången jag försökte göra mig fri, då när klackarna blev för höga och läppstiftet alltför nerkletat? Telefonen fastklistrad vid örat och musiken på allt för hög decibel. Visste du att då i den stunden skulle du hållit i mig som hårdast. Idag, Mor och dotter på samma fotbollsplan. Jag älskar det innerst inne. Alla får inte uppleva sin mamma på samma nivå som sig själv. Det känns att här möts vi halvvägs. Mamma du förstår mig. Det känns som när jag spelar fotboll så ser du mig, och uppskattar att jag gör någonting med mitt liv. Vi har samma passion här i livet. Ingen slutar någonsin att älska sin mamma, och jag lovar dig. Att den dagen jag slutar älska dig. Då finns varken du eller jag kvar. Mamma, för oss alla är du perfekt.
Annons