June
Friday 21 May 2010 photo 1/1
|
Ignorera bilden!
Förlåt för jag sårat så många personer som jag gjort. Förlåt för jag fått er tjejer&killar till att gråta, ni vet vilka ni är. Men ni förstår nog inte vad jag gått igenom. Jag skriver inte det här för att ni ska komma krypandes till mig och fråga hur jag mår eller tycka synd om mig. Jag skriver det här för ni bör veta. Ja, jag blev våldtgen flera gånger utav samma personer, ja jag anmälde det men fick knappt något ut utav det. Så jag gav upp, jag gick och vänta till allt skulle fixa sig själv. Men alla vet att inget fixar sig själv, man måste själv ta tag i det för att NÅGOT ska hända. Men det förstod inte jag då. Så nu står jag här, utan något. Några utav mina vänner tog avstånd fn mig för dem inte trodde på mig. Även fast jag var sönderslagen och låg på sjukan. Ett litet misstag kan förändra en människas liv. Min mamma gick bort för ett tag sedan, hon var det jag vände mig till för att prata ut. Men nu när hon inte finns har jag ingen att vända mig till. Jo jag har vänner, men vissa utav dem vågar jag knappt träffa för jag blev våldtagen? Jag är rädd för människor, jag kan inte lita på dem. Hur mycket jag än vill lita på någon kan jag inte, för jg inbillar mig själv att något hemskt ska hända. Jag vet inte om jag kan finna kärleken igen pga det som hänt. Jag har försökt med två personer nu. Jag får känslor men jag vågar ändå inte. För något säger mig att jag inte borde ta steget. Jag går runt och ler, skrattar skämtar, för jag vill inte att ni ska se hur jag igenterligen är. Hur dåligt jag igenterligen mår. Hur mycket jag gråter varje natt. Jag jobbar, på jobbet verkar jag må bra, men varje steg jag tar vill jag kolla bakåt för det kan stå någon som vill göra mig illa där. Mitt leende på läpparna finns där för det är det ni borde se. Jag går i sirklar, jag kan inte ta en annan riktning för jag är rädd. Fanny tål allt, men jag kan inte, jag vill klippa av tråden som håller mitt liv vid liv. Jag vill slippa min smärta. Jag lider varje dag.
This years love had better last
Heaven knows it's high time
And I've been waiting on my own too long
But when you hold me like you do
It feels so right
I start to forget
How my heart gets torn
When that hurt gets thrown
Feeling like you can't go on
Turning circles when time again
It cuts like a knife oh yeah
If you love me got to know for sure
Cos it takes something more this time
Than sweet sweet lies
Before I open up my arms and fall
Losing all control
Every dream inside my soul
And when you kiss me
On that midnight street
Sweep me off my feet
Singing ain't this life so sweet
Förlåt för jag sårat så många personer som jag gjort. Förlåt för jag fått er tjejer&killar till att gråta, ni vet vilka ni är. Men ni förstår nog inte vad jag gått igenom. Jag skriver inte det här för att ni ska komma krypandes till mig och fråga hur jag mår eller tycka synd om mig. Jag skriver det här för ni bör veta. Ja, jag blev våldtgen flera gånger utav samma personer, ja jag anmälde det men fick knappt något ut utav det. Så jag gav upp, jag gick och vänta till allt skulle fixa sig själv. Men alla vet att inget fixar sig själv, man måste själv ta tag i det för att NÅGOT ska hända. Men det förstod inte jag då. Så nu står jag här, utan något. Några utav mina vänner tog avstånd fn mig för dem inte trodde på mig. Även fast jag var sönderslagen och låg på sjukan. Ett litet misstag kan förändra en människas liv. Min mamma gick bort för ett tag sedan, hon var det jag vände mig till för att prata ut. Men nu när hon inte finns har jag ingen att vända mig till. Jo jag har vänner, men vissa utav dem vågar jag knappt träffa för jag blev våldtagen? Jag är rädd för människor, jag kan inte lita på dem. Hur mycket jag än vill lita på någon kan jag inte, för jg inbillar mig själv att något hemskt ska hända. Jag vet inte om jag kan finna kärleken igen pga det som hänt. Jag har försökt med två personer nu. Jag får känslor men jag vågar ändå inte. För något säger mig att jag inte borde ta steget. Jag går runt och ler, skrattar skämtar, för jag vill inte att ni ska se hur jag igenterligen är. Hur dåligt jag igenterligen mår. Hur mycket jag gråter varje natt. Jag jobbar, på jobbet verkar jag må bra, men varje steg jag tar vill jag kolla bakåt för det kan stå någon som vill göra mig illa där. Mitt leende på läpparna finns där för det är det ni borde se. Jag går i sirklar, jag kan inte ta en annan riktning för jag är rädd. Fanny tål allt, men jag kan inte, jag vill klippa av tråden som håller mitt liv vid liv. Jag vill slippa min smärta. Jag lider varje dag.
This years love had better last
Heaven knows it's high time
And I've been waiting on my own too long
But when you hold me like you do
It feels so right
I start to forget
How my heart gets torn
When that hurt gets thrown
Feeling like you can't go on
Turning circles when time again
It cuts like a knife oh yeah
If you love me got to know for sure
Cos it takes something more this time
Than sweet sweet lies
Before I open up my arms and fall
Losing all control
Every dream inside my soul
And when you kiss me
On that midnight street
Sweep me off my feet
Singing ain't this life so sweet
Comment the photo
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ffannyadersson/458191851/
Visa toppen
Show footer