May
Thursday 11 February 2010 photo 2/2
|
Nej jag orkar inte med mig själv ibland... särskillt inte hur psyko jag tänkte den natten
Ska jag vara ärlig? Jag är riktigt rädd för det nya! Jag vet att det kanske är konstigt att säga så för jag har alltid upplevt nya saker, varje dag faktist.
Men jag hatar så pass nya saker att det påverkar alla ens känslor. Jag vet inte riktigt hur jag ser situationen längre och jag är helt enkelt mållös att det kunde hända. Allt tummlar runt och jag kan inte äta och mår både skitdåligt och "le grande bra"! Jag var ändå lycklig igår. Tack!
Jag är alltid rädd att inleda något nytt. För jag är hela tiden rädd att jag ska sakna det gammla, jämnföra med det gammla och tänka på det gammla medans man gör det nya. Jag menar det är underbart att träffa nya vänner! Men jag ser så modig och kaxig ut. Själva verket är att jag är en liten mes som egentligen inte vågar öppna mig. Jag var så glad då jag öppnade mig en bit! Jag var så glad att någon ville veta hur jag mådde och vad det var som var fel!
Jag har som bara negativa känslor om att allt kan gå snett men så behöver det inte vara. Just nu sitter jag och tänker: Tänk om du blir som dem som en gång svikit och tänkt om du blir som dem som inte bryr sig.
Jag kan hjälpa andra men kan inte hjälpa mig själv! Patetiskt!
Ska jag vara ärlig? Jag är riktigt rädd för det nya! Jag vet att det kanske är konstigt att säga så för jag har alltid upplevt nya saker, varje dag faktist.
Men jag hatar så pass nya saker att det påverkar alla ens känslor. Jag vet inte riktigt hur jag ser situationen längre och jag är helt enkelt mållös att det kunde hända. Allt tummlar runt och jag kan inte äta och mår både skitdåligt och "le grande bra"! Jag var ändå lycklig igår. Tack!
Jag är alltid rädd att inleda något nytt. För jag är hela tiden rädd att jag ska sakna det gammla, jämnföra med det gammla och tänka på det gammla medans man gör det nya. Jag menar det är underbart att träffa nya vänner! Men jag ser så modig och kaxig ut. Själva verket är att jag är en liten mes som egentligen inte vågar öppna mig. Jag var så glad då jag öppnade mig en bit! Jag var så glad att någon ville veta hur jag mådde och vad det var som var fel!
Jag har som bara negativa känslor om att allt kan gå snett men så behöver det inte vara. Just nu sitter jag och tänker: Tänk om du blir som dem som en gång svikit och tänkt om du blir som dem som inte bryr sig.
Jag kan hjälpa andra men kan inte hjälpa mig själv! Patetiskt!
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/fiiiisk/442471792/
Visa toppen
Show footer