första maj
maskinen fortsätter att dra fåror, den här gången i hela hagen på sydsidan av huset.
Om fem tio år kan vi glömma grönskaslandet som finns här! det kommer att bli alldeles för mörkt och granrötterna kommer att växa in i odlingarna.
..men om tio år är jag 64, snart pensionär! kanske vill vi göra annat då än odla grönsaker? eller ja, så flyttar vi odlingarna till bakom stallet?
..vad säger du Rolf? hur känns det när dina föräldrars betesmarker (eller odlade de något annat) blir granplantering?

Det är klart att det är tragiskt när en liten gård där folk kämpat i många år (1890-1960) för att göra marken odlingsbar genom att bryta upp sten och stubbar nu definitivt återlämnas till naturen. Men förfallet började för snart 50 år sedan när man lät gräs och sly växa fritt, diken och täckdiken växa igen.
När min far dog 1967 var fortfarande alla åkrar öppna och avbetade, diken rensade och husen underhållna och med hårda tak.
Den öppna marken söder om gården var förutom cirka 1000 kvm stenbunden äng närmast husen, åkermark som användes för odling av spannmål och potatis. Stora och lilla mossen cirka 3 hektar, som var helt uppodlad och där far kalkat för att förbättra PH-värdet, lär inte kunna bli skogsmark då den troligen nu är helt vattensjuk.
Under hela 1950-talet levde vår familj av vad gården gav i form av mjölk, ägg, slaktsvin och avverkad skog. Inget lyxliv men heller ingen nöd.

Vilken surrealistisk bild! Men jag är väldigt glad att ni håller modet uppe. Såklart kommer allt bli bra på nå vis, det blir det alltid!