En komisk sak, avgör själv om det är värt att läsa :)

Det var som så, kvällen hade precis börjat en helt vanlig söndag. Jenny och jag bestämde oss för att besöka en vän där vi skulle se på film och lite sånt. Eftersom jag visste vilken gata det var hade jag sagt det till Jenny. Men när vi började närma oss kom vi på att vi inte visste vilket nummer det var. Jag skickade iväg ett sms och fick svaret längst bort. Eftersom att man kunde gå från båda hållet frågade jag återigen vilket nummer och fick då svaret 43. Så vi gick där, den kalla mörka söndagen och letade efter hus nummer 43. Det tog oss en ganska lång stund eftersom vi kollade på alla hus på gatan utan att hitta det vi sökte. Men då plötsligt! hör jag hur Jenny utbrister: titta! Hon skiner upp och jag kan se hur hon springer fram till en karta som satt vid parkeringen. Medan vi står där och tittar inser vi efter ett tag att vi har blivit lurade, nummer 43 finns inte ens med på kartan...
Så vi ringde upp, varpå personen förklarar att det egentligen var nummer 45. Ví tittar på kartan, men kan konstatera att inte heller nummer 45 finns. Sluta luras då. Så hon förklarar att de har en julgran en moppe och en grön bil framför huset. Jag: men det är inte ens kul längre, det får ju ens inte plats någon bil här! -Men jag bor på 45, det är längst bort. Jag: men säg bara vilket hus du bor i, 45 finns inte ens med på kartan jag vet att du luras! -Vilken karta? Jag: vid parkeringen - jaså, fanns det en karta där?.. Jag: men säg bara vilket nummer det är på riktigt, vi har fattat att ni skämtar. -Men alltså, ser ni pulkabacken? Jag...... HAHAHAHAHAHA! vi e visst på fel gata.. hahahahahaha, vi kommer om 10 minuter :P

Det kan man faktiskt kalla FAAAAAIIIILLL

haha, jag har en känsla av att det på nåt vis är lite typiskt oss...