Sunday 5 December 2010 photo 1/1
|
Det är konstigt hur EN person kan klamra sig fast i minnet som en obotlig sjukdom.. det är snart 2 månader sen du bad mig dra åt helvete..
När jag tänker på det vi hade eller kunde haft så får jag samma känsla som jag fick första gången jag såg dig, en känsla av värme som sprider sig i hela kroppen.
Dina oförglömliga miner som du gör när du ler,
Bara att höra din röst i telefon på morgonen gjorde att jag kunde hålla humöret uppe på jobbet.
Att veta att det var JAG som var den första som pratade med dig varje dag gjorde mig lycklig.
Men förr eller senare så faller man ifrån tankarna och tillbaka till den kalla verkligheten där ingenting är som det borde vara, men jag hoppas att du är lycklig, eller på god väg
Jag saknar dig konstant, oavbrutet och hela tiden
Jag vet att det jag gjorde var genomruttet och okänsligt
När jag tänker på det vi hade eller kunde haft så får jag samma känsla som jag fick första gången jag såg dig, en känsla av värme som sprider sig i hela kroppen.
Dina oförglömliga miner som du gör när du ler,
Bara att höra din röst i telefon på morgonen gjorde att jag kunde hålla humöret uppe på jobbet.
Att veta att det var JAG som var den första som pratade med dig varje dag gjorde mig lycklig.
Men förr eller senare så faller man ifrån tankarna och tillbaka till den kalla verkligheten där ingenting är som det borde vara, men jag hoppas att du är lycklig, eller på god väg
Jag saknar dig konstant, oavbrutet och hela tiden
Jag vet att det jag gjorde var genomruttet och okänsligt
Annons