November
Saturday 17 May 2008 photo 2/14
|
Ångest
Jag har upplevt ångest vid några tillfällen, oftast i skolan. Jag mådde dåligt, hyperventilerade, kände panik och var inte klar i huvudet vid tillfällena. Mitt i ångestattacken kändes det som att jag skulle dö. När jag fick ångest ringde jag alltid min mamma och hon pratade alltid med mig till jag hade lugnat ner mig och kunde återgå till klassen. När jag fick ångest brukade det oftast bero på att jag kände mig utanför bland mina kompisar eller att vi hade bråkat med varandra. Nu i efterhand har jag kommit på att detta hände när jag oftast sovit och ätit dåligt.
Självmordstankar
När jag hade självmordstankar tänkte jag oftast "min familj klarar sig utan mig", "mina vänner hittar nya och bättre vänner", "ingen bryr sig om mig", "ingen ser att jag mår dåligt", "ingen skulle sakna mig om jag tog livet av mig" etc. Jag kände mig oftast inte tillräcklig till mina vänner och min familj, jag var trött på allt och alla i min omgivning, jag ville dö.
Jag fick till slut hjälp. Det var en lång väg via mina föräldrar, till skolans kurator och psykolog. Till sist hamnade jag på BUP, där jag nu får den hjälp jag behöver och tycker är effektiv och bra.
Självskador
Jag var 13 år första gången jag skar mig. Jag hade mått dåligt i ungefär ett halvår. Det gjorde ont och jag blev rädd att någon skulle komma på mig. Jag fortsatte skära mig, men berättade det för min mamma. Vi försökte få en plats till mig på BUP men dom hade ingen plats. Vi fick vända oss till skolans kurator. Jag gick hos henne flera gånger, fast jag tyckte att hennes hjälp inte var bra för mig. Efter två år fick jag träffa skolans psykolog för första gången och därefter fortsatte jag gå hos honom.
Vid ett tillfälle fick jag panikångest och mådde jätte dåligt, så jag och mina föräldrar fick åka till barnpsyk i Uppsala. Där fick jag träffa en psykolog och en sköterska. Efter ett långt samtal fick jag åka hem med en ny tid till henne på BUP i Uppsala. Jag åkte till henne några gånger men till sist fick hon in mig på BUP i Enköping så jag skulle slippa pendla. Under hela den här tiden har jag skurit mig och mått psykiskt dåligt. Jag har skurit mig i både armarna, benen och på magen, men idag har jag klarat av att ta mig ur det beteendet, mycket är tack vare hjälpen jag fått från BUP och DBT-gruppen.
Jag har upplevt ångest vid några tillfällen, oftast i skolan. Jag mådde dåligt, hyperventilerade, kände panik och var inte klar i huvudet vid tillfällena. Mitt i ångestattacken kändes det som att jag skulle dö. När jag fick ångest ringde jag alltid min mamma och hon pratade alltid med mig till jag hade lugnat ner mig och kunde återgå till klassen. När jag fick ångest brukade det oftast bero på att jag kände mig utanför bland mina kompisar eller att vi hade bråkat med varandra. Nu i efterhand har jag kommit på att detta hände när jag oftast sovit och ätit dåligt.
Självmordstankar
När jag hade självmordstankar tänkte jag oftast "min familj klarar sig utan mig", "mina vänner hittar nya och bättre vänner", "ingen bryr sig om mig", "ingen ser att jag mår dåligt", "ingen skulle sakna mig om jag tog livet av mig" etc. Jag kände mig oftast inte tillräcklig till mina vänner och min familj, jag var trött på allt och alla i min omgivning, jag ville dö.
Jag fick till slut hjälp. Det var en lång väg via mina föräldrar, till skolans kurator och psykolog. Till sist hamnade jag på BUP, där jag nu får den hjälp jag behöver och tycker är effektiv och bra.
Självskador
Jag var 13 år första gången jag skar mig. Jag hade mått dåligt i ungefär ett halvår. Det gjorde ont och jag blev rädd att någon skulle komma på mig. Jag fortsatte skära mig, men berättade det för min mamma. Vi försökte få en plats till mig på BUP men dom hade ingen plats. Vi fick vända oss till skolans kurator. Jag gick hos henne flera gånger, fast jag tyckte att hennes hjälp inte var bra för mig. Efter två år fick jag träffa skolans psykolog för första gången och därefter fortsatte jag gå hos honom.
Vid ett tillfälle fick jag panikångest och mådde jätte dåligt, så jag och mina föräldrar fick åka till barnpsyk i Uppsala. Där fick jag träffa en psykolog och en sköterska. Efter ett långt samtal fick jag åka hem med en ny tid till henne på BUP i Uppsala. Jag åkte till henne några gånger men till sist fick hon in mig på BUP i Enköping så jag skulle slippa pendla. Under hela den här tiden har jag skurit mig och mått psykiskt dåligt. Jag har skurit mig i både armarna, benen och på magen, men idag har jag klarat av att ta mig ur det beteendet, mycket är tack vare hjälpen jag fått från BUP och DBT-gruppen.
Du är inte bara duktig på att skriva, du är stark som vågar visa vad du tycker om "oss alla som är / varit runt dig".....
Älskar dig!
jag ser upp till dig.
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/gaystjernan/208449764/
Visa toppen
Show footer