Flickan är bara 13, redan sårad för livet, istället för att prata om skiten så låser hon in det. Varje kväll, samma visa, fram med vassa föremål, hon skadar sig själv för hon tror att allt går över då. Hon vägrar sluta, hon påstår hon är fast och hennes pissiga samvete får henne att gråta varje natt. Ingen vet, ingen ser vad som sker, hon bara ler men alla vet att nåt är fel. För varje dag som går får hon sämre samvete, intalar sig själv att det blir bra när hon skär i handleden. Hon anser sig vara en glad individ men jag vet att hon är fylld av sorg och hat inuti. Alltför många tankar snurrar runt i hennes skalle. Hon ser spår av blodfläckar på sin enda älsklingsnalle. Stackars flicka, ingen att prata med, hon mår lika illa varje dag. Hon hatar det. Tårar och blod är en del av hennes vardag. Några förstod men enda vännerna är hennes rakblad. Hur kan det bli såhär? Det är skit, alltsammans, en mardröm för vissa men en verklighet för andra. Hur kan det gå så snett?

Annons

The photo has no tags

December 2010