Sunday 11 November 2007 photo 5/6
|
Så här löd Bohuslänningens recension av premiären... Mörkret och temperaturen sänker sig mot senhöst över den närmast osannolikt stora landsortskyrka som är Kvilles. Men omgivningen är inte ödslig, bilarna flockas utanför kyrkogårdsmuren och in strömmar gammal som ung. Att Bohusläns Kammarkör ska ge sin allra första konsert har rönt tydligt intressse. "Vi har en stor fin kyrka men det fattas något. Det fattas en kör". Ungefär så sammanfattar sångpedagogen Carolina Friberg samtalet med musikerkollegerna Patrik Wingård och Daniel Björkdahl, som ledde fram till att Bohusläns Kammarkör såg dagens ljus. De tre har nämligen inte bara musiken gemensamt utan också rötterna i Kvilletrakten – alla döpta i kyrkan, fick vi veta. Alla också med rötter och verksamhet i Göteborgs musikliv, så när de denna kväll presenterar tidig sakral renässansmusik är den nyfödda kören i samklang med Biskopsgårdens motettkör. Så fruktbart blir det när människor får lufta vingarna, skaffa utbildning, erfarenheter och nya kontakter men ändå behåller ett intresse för hembygden. Då kan en storslagen byggnad leda till att fler med i det här fallet musikaliska talanger får vidareutveckla dem och trakten blir till ett litet centrum för konstnärlig verksamhet; konserten kombinerades nu också med en liten konstutställning med verk av körmedlemmen Clement McKay. Även om kammarkören plockat sina stämmor över stora delar av Bohuslän, från Uddevalla till Strömstad, är det Kville som är hemkyrkan. Det skissas på ett nytt konsertprojekt till våren, kanske blir det musik från olika tider med anknytning till Jungfru Maria. Maria är närvarande också nu i Dixit Maria, komponerad av Hans Leo Hassler (1564-1612). Den enkelt ljusklädda kören framför genomgående äldre musik och den gör skäl för titeln Himlarnas Harmoni, för det klingar så milt, högstämt och vackert i kyrkans stora rymd. Hos mig frammanar tonerna snart bilder av munkar och nunnor vandrande i stilla, avskärmade klostergårdar. Det uppstår en koncentration och innerlighet som bannlyser våra vanor att försöka hålla alla bollar i luften samtidigt och vända oss från det ena till det andra innan något är riktigt avslutat. Det skapas harmoni, och när kören bildar en sittande ring bakom Patrik Wingård och han låter harpan ensam sprida sina ännu sprödare toner sluts många ögon, sitter många par ben alldeles stilla och ler många läppar milt. Kanske är denna koncentration en av förklaringarna till det dokumenterat stora intresset för körsång i Sverige? Tillfället att skapa en stund av närvaro i nuet, som ändå är förbunden med en lång, lång tradition och historia? Växelsången mellan fyra stämmor från läktaren och resten av kören framför altaret i Gregorio Allegris Miserere både smeker och knuffar på hjärtat. Inte underligt att den unge Mozart utnyttjade sin exceptionella begåvning och nedtecknade verket ur minnet när han hört det i Peterskyrkan och därmed kringgick det rådande kopieringsförbudet. Vilken tur för oss att det finns hängivna och idérika musiker i trakterna kring Kville. Marita Adamsson Bohusläningen 31 oktober 2006
Annons
Comment the photo
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/goldielocks/122265681/