Friday 12 February 2016 photo 2/2
|
Flytten var både det bästa och det värsta som kunde hända. Jag har inte tagit min medicin på en vecka. Det känns kan jag säga. Mina känslor lever utanpå min hud och jag måste stoppa dem med endast en tunn långärmad, det hjälper inte. Känslorna tar sig ut ändå. Jag märker hur lättpåverkad jag är och blir ledsen för minsta lilla. Minsta lilla elakt skämt mot mig eller fel ord får mig att gråta floder. Jag känner inte igen mig själv. Jag som var så stark, så tålmodig. Vart tog jag vägen? Vart tappade jag mig själv? Jag kan inte ens hantera och ta upp mina problem, folk måste fråga. Vilket en vän gjorde.Frågade hur jag egentligen mår. Då brast det, men jag är tacksam också. Om jag kunde gå tillbaka så skulle jag. Tillbaka till tiden för ungefär sju år sedan när ingen känsla slank ut, bara ett stålansikte med inövat leende varje dag.
Men idag, just idag är jag svag och det får mina vänner lida för. Förlåt. Idag visade jag mig svag och sa vad jag faktiskt tyckte. Jag gick inte på tå med er som jag brukar, för ibland orkar inte jag heller.
Don't depend too much on anyone in this world,
even your shadow leaves you when you're in darkness.<o:p></o:p>
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/haradaeri/521097825/