October
Wednesday 3 December 2008 photo 1/1
|
Kärlek. Åh ett återkommande ämne i våra liv.
Slog upp lite ord;
Förälskelse = subst. (snabbt uppflammad) kärlek till ngn.
Kär = adj. 1. Som känner kärlek för viss person av det motsatta könet 2. som man tycker mycket om eller blir mycket glad över
Kärlek = subst. mycket stark positiv känsla (för ngn) som kännetecknas av ömhet och ibland sexuell åtrå samt ofta av andlig gemenskap
Alltså, ingenting innan "den" kärleken, när man hittat Personen med stort P räknas som annat än förälskelse - eftersom man inte kan räkna snabba förhållanden som knappt räknas alls. Att vara kär kan betyda mycket, och kärlek är positivt och har också många betydelser.
Saken är den att så länge man inte hittar personen som får en att drömma i flerfärg är man bara förälskad.
Borde det inte vara så att man bara kan älska en person? En person för en livstid. Vill man älska fler så får man bli Hindu och försöka återfödas många gånger.
Jag pratade med Ann (min psykolog) en gång, om just kärlek. Hon sa att man inte kan älska alla man tror man älskar. Som jag, jag tyckte att jag älskade mamma, pappa, farmor farfar mormor Cary alla syskon Mr V osv. Hon sa nej. 1. Föräldrarna älskar du inte än, det växer fram för du har inte insett vad de betyder förrän du fått barn, Mr. V(?) hon suckade bara. Min syster däremot - henne kunde jag älska, för jag visste hur det känndes att ha en syster, vet hur det känns för henne ibland. Jag vet tex inte hur det är att ha barn.
Tänk vad mycket lättare världen skulle se ut om alla satte sig ner i 10 minuter och kritiskt granskade sina beslut - eller nästkommande beslut. Självmord består av vilsna själar som tror att de älskat någon som lämnat dem eller svikit dem. När de - om de levt längre - skulle inse att den personen var bara ett litet stopp på vägen, en till livserfarenhet, för att komma vidare. För tänk om det är så att ens liv inte formas av vem man tillhör, eller var ifrån man kommer. Av vad man önskar sig eller vem man förlorat. Utan av de ögonblick som man har för att ta sig från det ena stället till det andra?
Du kan alltid nöja dig med att sitta still och sluta leta efter kärleken - den hittar dig endag förhoppningsvis. Det är så den "trygga" kärleken fungerar. Att hitta någon som är som du, som förstår det mesta och det är vad de flesta nöjer sig med. Men sen finns det de som spenderar hela sitt liv att leta efter den kärlek som känns så rätt att man är beredd att spränga sig själv i bitar för att bli lika perfekt. Man har en ofullkomlig sida, och det är den man söker efter. Har man turen att hitta den så går det inte att komma nära deras andra halva för den passar såklart inte längre ... Man går in i den sortens kärlek som en människa och kommer ut som en annan.
Slog upp lite ord;
Förälskelse = subst. (snabbt uppflammad) kärlek till ngn.
Kär = adj. 1. Som känner kärlek för viss person av det motsatta könet 2. som man tycker mycket om eller blir mycket glad över
Kärlek = subst. mycket stark positiv känsla (för ngn) som kännetecknas av ömhet och ibland sexuell åtrå samt ofta av andlig gemenskap
Alltså, ingenting innan "den" kärleken, när man hittat Personen med stort P räknas som annat än förälskelse - eftersom man inte kan räkna snabba förhållanden som knappt räknas alls. Att vara kär kan betyda mycket, och kärlek är positivt och har också många betydelser.
Saken är den att så länge man inte hittar personen som får en att drömma i flerfärg är man bara förälskad.
Borde det inte vara så att man bara kan älska en person? En person för en livstid. Vill man älska fler så får man bli Hindu och försöka återfödas många gånger.
Jag pratade med Ann (min psykolog) en gång, om just kärlek. Hon sa att man inte kan älska alla man tror man älskar. Som jag, jag tyckte att jag älskade mamma, pappa, farmor farfar mormor Cary alla syskon Mr V osv. Hon sa nej. 1. Föräldrarna älskar du inte än, det växer fram för du har inte insett vad de betyder förrän du fått barn, Mr. V(?) hon suckade bara. Min syster däremot - henne kunde jag älska, för jag visste hur det känndes att ha en syster, vet hur det känns för henne ibland. Jag vet tex inte hur det är att ha barn.
Tänk vad mycket lättare världen skulle se ut om alla satte sig ner i 10 minuter och kritiskt granskade sina beslut - eller nästkommande beslut. Självmord består av vilsna själar som tror att de älskat någon som lämnat dem eller svikit dem. När de - om de levt längre - skulle inse att den personen var bara ett litet stopp på vägen, en till livserfarenhet, för att komma vidare. För tänk om det är så att ens liv inte formas av vem man tillhör, eller var ifrån man kommer. Av vad man önskar sig eller vem man förlorat. Utan av de ögonblick som man har för att ta sig från det ena stället till det andra?
Du kan alltid nöja dig med att sitta still och sluta leta efter kärleken - den hittar dig endag förhoppningsvis. Det är så den "trygga" kärleken fungerar. Att hitta någon som är som du, som förstår det mesta och det är vad de flesta nöjer sig med. Men sen finns det de som spenderar hela sitt liv att leta efter den kärlek som känns så rätt att man är beredd att spränga sig själv i bitar för att bli lika perfekt. Man har en ofullkomlig sida, och det är den man söker efter. Har man turen att hitta den så går det inte att komma nära deras andra halva för den passar såklart inte längre ... Man går in i den sortens kärlek som en människa och kommer ut som en annan.
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/jenfoto/302621130/
Visa toppen
Show footer