June
Wednesday 30 September 2009 photo 1/1
|
(ytterligare en depp text men är ganska nöjd med den, vissa dagar borde bara inte finnas och vissa perrioder borde bara raderas automatiskt ut mitt minne, denna texten tillägnar jag en av dessa perrioder..)
(Läs om ni vill)
Jag målade en tavla med solsken,
Jag målade leenden och kärleksfulla blickar,
Jag målade passion och kärlek,
Jag målade av hela min värld,
Jag målade av dig...
Tavlan jag målade efter allt var slut var mörk ensam och smärtsam,
Den enda röda färgen som är äkta är blodet,
Den sanna blå färgen kommer från desperationens tårar,
Den sanna vita färgen kommer från ångestens ljudlösa skrik,
Och den sanna svarta färgen kommer från sorgens eviga mörker...
Den första tavlan slets sönder när verkligheten bröt upp min dörr,
Stormade in och krossade min värld,
Den andra tavlan brände jag själv,
För att värma ett iskallt hjärta,
Men tavlor av blod, desperationens tårar, ångest och sorg ger ingen värme...
Så här sitter jag i min vita värld där ingen kan röra mig,
Här kan ingen höra mig,
varken skrika gråta eller be om förlåtelse...
(Jens Prahl 2009-09-30)
(Läs om ni vill)
Jag målade en tavla med solsken,
Jag målade leenden och kärleksfulla blickar,
Jag målade passion och kärlek,
Jag målade av hela min värld,
Jag målade av dig...
Tavlan jag målade efter allt var slut var mörk ensam och smärtsam,
Den enda röda färgen som är äkta är blodet,
Den sanna blå färgen kommer från desperationens tårar,
Den sanna vita färgen kommer från ångestens ljudlösa skrik,
Och den sanna svarta färgen kommer från sorgens eviga mörker...
Den första tavlan slets sönder när verkligheten bröt upp min dörr,
Stormade in och krossade min värld,
Den andra tavlan brände jag själv,
För att värma ett iskallt hjärta,
Men tavlor av blod, desperationens tårar, ångest och sorg ger ingen värme...
Så här sitter jag i min vita värld där ingen kan röra mig,
Här kan ingen höra mig,
varken skrika gråta eller be om förlåtelse...
(Jens Prahl 2009-09-30)
Visa toppen
Show footer