Fälttävlan!
Fälttävlan testar hästens mångsidighet, uthållighet och galoppförmåga. Uthållighetsprovet handlar om att klara alla faser inom tiden, ryttarna har rejäla klockor och tiderna antecknade på handen. Sista fasen – terrängritten – är den mest spektakulära och består av ett 30-tal stora fasta hinder. Här får banbyggarens fantasi fritt spelrum – bankar, gravar, häckar och vattenhinder kräver mod och hoppförmåga, men också förrädiska spetsar och hörn som testar lydnad och samspel mellan ryttare och häst. Grenen är mitt uppe i en modernisering där de nya CIC-tävlingarna skall göra sporten lättare att följa för media och publik och förhoppningsvis ge fälttävlan en egen världscupserie.
På franska kallas fälttävlan "concours complet", dvs den kompletta tävlingen. En utmärkt beskrivning av ridsportens tuffaste gren. Fälttävlanshästen måste vara i absolut toppkondition för att gå ett mästerskap som avgörs över tre-fyra dagar.
Dressyr: Det gäller att visa upp en lydig och mjuk häst – problemet är bara att den topptränade fälttävlanshästen är en veritabel krutdurk! Dressyren går i allmänhet över två av dagarnaTre domare sätter poäng mellan 0 och 10 på de olika bedömningspunkterna. Domarnas poäng räknas om till straffpoäng. Det gäller att ha så lågt antal straffpoäng som möjligt efter dressyren. 1997 infördes nya dressyrprogram med högre svårighetsgrad, bl a ingår numera galoppombyten.
Uthållighetsprovet består av fyra faser eller delmoment. Det gäller att noga hålla reda på varje sekund, ryttaren har också en rejäl klocka på handleden. Ekipaget måste hålla sig inom optimaltiden, annars ges straffpoäng. Att överskrida maxtiden, som är lika med dubbla optimaltiden, medför uteslutning.
Fas A – Distansritt: En kort uppvärmning på vägar och stigar i travtempo
Fas B – Steeplechase: mycket snabb galopp – 690 meter per minut, dvs drygt 40 km/tim över okomplicerade hinder, oftast häckar.Varje påbörjad sekund över optimaltiden bestraffas med 0,8 straffpoäng.
Fas C – Distansritt: rids i friskt travtempo. Hästen skall återhämta sig och ladda upp inför terrängritten. Ibland hopppar ryttaren av och springer bredvid för att underlätta så mycket som möjligt för hästen.
10-minutersboxen: Hästen går i mål efter distansritten i den s k "10 minutes box". Under 10 minuters uppehåll kontrolleras hästen först av veterinär. Ryttaren kan memomera banan en sista gång och få de sista instruktionerna av lagledaren. Hästen sköts om av hästskötaren som kollar alla detaljer. En sadelgjord som går upp, en tygel som går av kan betyda att en eventuell seger går förlorad.
Fas D – Terrängritt: Det gäller att ryttaren har en noggrann plan över sin ritt med en linje för varje hinder. Men också att ha reservplaner om något skulle gå snett. Hindren – eller hinderkomplexen – erbjuder oftast flera alternativa vägar. Den snabbaste vägen är samtidigt den svåraste. Får hästen ett dåligt språng eller ett stopp väljer ryttaren den lättare vägen – sk "chicken way" som samtidigt är längre och därmed kostar tid.
Hästbesiktning: Sista dagen inleds med hästbesiktning. Hästarna visas upp tidigt på morgonen, men brukar trots det locka publik. Ryttarna är prydligt klädda, det är inte ovanligt att damerna har kjol. När ordföranden i Ground Jury lyfter på den obligatoriska kubben kan ekipaget andas ut. Det är mera regel än undantag att någon eller några hästar faller bort här.
Banhoppning: Uthållighetsprovet kräver en helt annan hoppteknik av hästen. Terrängritten hoppas i högt tempo, hästen tar långa språng, hindren är fasta och om hästen går i lite så händer ingenting. I banhoppning skall hästen gå i ett långsammare tempo, hoppa av närmare hindren och hoppa högt och "rent". Det duger inte att toucha, då rullar bommarna ner. Hoppningen är dessutom ett nervprov som rids i omvänd startordning, dvs den som leder rider sist. En enda rivning kan bokstavligt talat betyda vinna eller försvinna.

(All texst är inte mina egna ord!!)

Annons

The photo has no tags

May 2014