Ska du ändå slita ut det så kan du ju trampa på det också när du ändå är igång...

Jag visste att den här dagen skulle komma, men ändå är jag inte beredd..
Det gör ont, det räcker nu, jag orkar inte, jag har fått nog, tack för den här tiden..
Jag hoppas nästan av ren själviskhet att det inte går vägen för dig..

Förlåt för det, men du har krossat mig, jag har väl inbillat mig att det kanske fanns nånting som tydligen inte existerade..

Jag vill veta vad jag gjort för fel, vad som gör att jag inte är bra nog, men jag vågar inte fråga för jag är rädd för svaret...

"Du kommer säkert inte ha något problem med att hitta någon annan"
Nej, kanske inte, men tänk om jag inte vill?

Jag orkar inte börja om, jag vill inte börja om, det känns inte heller som att jag har någon att prata med som kanske förstår hur jag känner heller..
"Han var väl aldrig bra för dig.." är sånt man får höra, det är inte det jag vill höra...

Men nu har ändå den dagen kommit som jag fasat för, det känns skit, jag mår förbannat dåligt, jag har ingen att prata med så jag gör som vanligt, stänger in det i mig själv och hoppas att ingen märker...

Fast egentligen vill jag väl att någon ska se, men alla verkar blinda när det gäller sånt, så jag ger upp..

Jag överlever, det är inte det, men det gör så ont, så förbannat ont..
Jag trodde vi hade NÅNTING efter all den här tiden, det kändes så bra sist
Varför måste allting ta slut jämt? varför?

Men nu är det slut, jag hoppas det sämsta för dig och att du kommer tillbaka till mig, jag vet inte om jag vill det egentligen för då kommer det bara kännas som att jag duger när ingen annan vill..
Men känner jag mig själv rätt så kommer jag ta tillbaka dig ändå och nästa gång bli ännu mera krossad.
Jag vill inte vara en leksak, jag vill vara den du vill vara med.

Vad gör jag för fel? vad är det som jag gör som inte duger?
Varför vill du inte ha mig till mer än det som varit?
Varför?
Jag vill bara ha ett svar, även om jag är rädd för att ställa frågan..

Nu tar jag på masken och låtsas som att allt är okej
ler på utsidan samtidigt som insidan sakta bryts ner...

Jag orkar inte mer, men jag ska hålla fasaden uppe, jag ska.
Jag vill egentligen bara ställa mig och skrika, men jag ska hålla fasaden uppe, jag ska, jag ska
Det här ska inte få slå ner mig, jag kommer må skit ett tag, ha lätt för att bryta ihop och gråta i min ensamhet, men jag ska ta mig tillbaka, det ska jag
Inget kan stoppa mig längre..
måste bara våga fråga så jag får ett svar på varför så jag kan stänga av hjärnan och gå vidare
jag ska, jag ska, jag ska..

What doesn't kill me, makes me stronger

Jag har fixat det förut och jag kan göra det igen
Det blir nog svårare denna gång dock, när det är miljoner saker runt om som också är jobbiga och tär på mig
Men inget, inget ska stoppa mig nu, inget!

Det är elakt, men för min egen skull hoppas jag innerligt att det inte går vägen för dig, verkligen, just nu får jag känna så, åtminstone enligt mig själv..

Kan du se att clownen inte ler?

</3

Jag tror och hoppas att du klara det..