June
Wednesday 26 August 2009 photo 3/4
|
Det finns så mycket som jag skulle vilja göra. En jag känner är på ett utbytesår i californien. Tänk om jag hade dem pengarna, det hade varit hur roligt som helst och vilken utmaning som man ställdes inför. Jag känner mig laddad inför skolan, fast ändå inte på ett sätt. Jag vet hur drivande jag är men blir besviken då jag inte klarar av den drivkraften och målen som jag själv förväntar av mig själv. Tvåan är vårt värsta år och under en tid i ettan hade jag det jättejobbigt med massa läxor. Detta kan också bero på att jag hade tagit på mig en extra kurs, som jag dock inte ångrar. Det verkar inte som att mina G'n har dragit ner mitt meritvärde allt för mycket. Jag kommer i trean läsa mindre poäng än de andra. Dessutom sa Jimmy att om det ser bra ut i tvåan och trean för mig att jag kan testa ompröva mina betyg, de skulle kosta några hundralappar men för att nå en dröm så är det väl värt det?
Och jag funderar och funderar.. Är mitt mål som journalist så långt borta? Mats sa någonting idag som verkligen stämmer. Han knöt näven och la den på bröstet över hjärtat och sa "Men när man blir publicerad så hamnar det här". Det är verkligen sant. Jag minns då jag blev publicerad i sundsvalls nyheter. Jag slet upp tidningen då den kom ut och bara kände "mitt namn passar verkligen in där". Jag vet inte om jag ska inrikta mig på skönlitteratur, vill jag ens bli författare? Kommer jag kunna livnära mig på det? Varför har jag valt medialinjen då jag faktiskt är så sjukt fantasilös? Alla dessa frågetecken kring mitt framtidajobb. Jag som alltid haft ett mål, en dröm.. Varför svajjar det nu? Då Mats sa idag att journalist platserna minskar så ställde jag mig själv frågan "Varför skulle jag, utav alla bli utvalda att få skriva för en tidning".. Nä bristen på självförtroende för min "talang" är verkligen stora. Jag vet inte heller vad jag ska göra för att få dem att gå uppåt.
Någon jag verkligen ser upp till är Alexandra Johansson på Sundsvalls Nyheter. Då jag var där och praktiserade i en vecka så gav hon mig chansen, fria händer och utmanade mig till olika saker. Hon är så ung men redan chefredaktör. Kanske har hon mitt drömjobb, kanske har hon inte det. Det råder dock inga tvivel om att jag verkligen brinner för att skriva och att jag älskar det..
Inte fick jag jobb på Unga - ST heller. Kanske hade det kunnat gett mig mer självförtroende. Det spelar ingen roll hur många som säger att jag är bra på att skriva. Jag vill vara underbar, helt klockren. Fast det kanske inte hade varit så kul. Jag vill kunna utvecklas, det är en självklarhet. Men kritik är inte alltid det roligast, men det är ju det som behövs för att en utveckling ska kunna sättas i gång.. Jag bara velar fram och tillbaka.. Tittar på artiklarna i tidningen och tänker "sådär bra kommer aldrig jag kunna skriva" Fast jag är ju bara sjutton år.. Sjutton år, och har vetat vad jag verkligen vill. Tills nu?
Om du läste..
du var duktig..haha
Och jag funderar och funderar.. Är mitt mål som journalist så långt borta? Mats sa någonting idag som verkligen stämmer. Han knöt näven och la den på bröstet över hjärtat och sa "Men när man blir publicerad så hamnar det här". Det är verkligen sant. Jag minns då jag blev publicerad i sundsvalls nyheter. Jag slet upp tidningen då den kom ut och bara kände "mitt namn passar verkligen in där". Jag vet inte om jag ska inrikta mig på skönlitteratur, vill jag ens bli författare? Kommer jag kunna livnära mig på det? Varför har jag valt medialinjen då jag faktiskt är så sjukt fantasilös? Alla dessa frågetecken kring mitt framtidajobb. Jag som alltid haft ett mål, en dröm.. Varför svajjar det nu? Då Mats sa idag att journalist platserna minskar så ställde jag mig själv frågan "Varför skulle jag, utav alla bli utvalda att få skriva för en tidning".. Nä bristen på självförtroende för min "talang" är verkligen stora. Jag vet inte heller vad jag ska göra för att få dem att gå uppåt.
Någon jag verkligen ser upp till är Alexandra Johansson på Sundsvalls Nyheter. Då jag var där och praktiserade i en vecka så gav hon mig chansen, fria händer och utmanade mig till olika saker. Hon är så ung men redan chefredaktör. Kanske har hon mitt drömjobb, kanske har hon inte det. Det råder dock inga tvivel om att jag verkligen brinner för att skriva och att jag älskar det..
Inte fick jag jobb på Unga - ST heller. Kanske hade det kunnat gett mig mer självförtroende. Det spelar ingen roll hur många som säger att jag är bra på att skriva. Jag vill vara underbar, helt klockren. Fast det kanske inte hade varit så kul. Jag vill kunna utvecklas, det är en självklarhet. Men kritik är inte alltid det roligast, men det är ju det som behövs för att en utveckling ska kunna sättas i gång.. Jag bara velar fram och tillbaka.. Tittar på artiklarna i tidningen och tänker "sådär bra kommer aldrig jag kunna skriva" Fast jag är ju bara sjutton år.. Sjutton år, och har vetat vad jag verkligen vill. Tills nu?
du var duktig..haha
Comment the photo
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/leinaw/404456906/
Visa toppen
Show footer