Monday 5 April 2010 photo 1/1
|
Va?
(uppfattar inte orden)
Va?
Nej det var inget.
Ja, det upplever jag för det mesta runt folk även i klassrummet, där ingen förstår att man överanstränger sina öron för och höra ett enda ord. Ändå sitter man där som en dum idiot och förstår ingenting. Eller så skämmer man ut sig själv genom att svara på det man trodde man hörde men var egentligen något helt annat.
Att ha det där modet att kunna säga i början att man inte hör är svårt, jag vill VILL våga men det är så jävla pinsamt. Jag hatar och höra såhär men jag är som jag är, gravt hörselskadad helt enkelt. Inget jag avgjorde, inget mina föräldrar gjorde, det bara blev..
Det spelar ingen roll hur mycket jag än försöker, jag hör lika dåligt för det. En fördel som jag har, för och höra så pass dåligt som jag gör är mitt tal. Jag talar som om jag inte alls var hsk, enligt massa folk som har en kunskap inom mitt område.
Ibland önskar jag verkligen att jag hörde jättebra, slippa säga "va" och kunna vara delaktig i diskussioner. Och så slipper jag vara rädd för och höra fel, det blir lättare och kunna prata med folk.
Fast ändå inte, hade jag inte varit så som jag är idag hade jag inte fått träffa de folk som jag upplevt grundskolan, högstadiet och snart gymnasiet med. Sen också att jag fått lära mig teckenspråk, ett språk som är så sjukt häftigt att kunna och jag är glad att jag kan språket. Vore jag inte hörselskadad hade jag aldrig kunnat tecknat idag, träffa en del underbara döva folk.
Men jag tror ändå, att jag helst vill vara hörande. Vore en mirakel om jag plötsligt hörde en dag, kunna höra bilarna när jag är ute och rider, kunna höra ljud som de flesta frågar om man hör som man inte fattar vad det är som de hör, höra motorn i bilen, kunna ha volymen på tvn på lagom så det inte stör dem andra, kunna slippa hålla på och fixa text på svenska program.. Sen en sista sak, uppleva Lumpen.
Hörseln är en del av det jag kämpar med i min vardag, varje timme, minut och sekund. Det är inte så lätt som man tror, men jag försöker göra allting lättare.
De enda som inte bryr sig om min hörsel, är mina hästar. Där behövs det bara kroppspråk och tillit, det är allt. Terapi, det är vad hästar är för mig för och kunna slippa hörselvärlden för en stund och fokusera på allt annat och det gör mig gladare. En helg utan hästar gör mig knäpp, irriterad och osocial.
Det är min dröm, att få höra så pass bra så jag slipper säga "va?".
Annons
Anonymous
Mon 10 May 2010 19:29
precis så känns det för mig :/ skitjobbigt. det gäller att våga .. =/
Anonymous
Tue 6 Apr 2010 23:10
vet du? det är samma sak för mig.... :(
men vi är ju inte sämre för det <3
men vi är ju inte sämre för det <3
fridoolf
Tue 6 Apr 2010 23:09
Fint att du skrev om det här, jag tycker verkligen du skrev jättebra. :)
Anonymous
Tue 6 Apr 2010 12:31
Jag känner igen mig mkt i det du säger.
Lindkvista
Mon 5 Apr 2010 23:53
Tack, nej det är nog sant. Fast mina hörselskadade vänner upplever nog samma sak också..
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lindkvista/451514648/