December
Tuesday 14 October 2008 photo 1/1
|
Nej nu orkar jag inte mer.
Varken livet eller någoting.
Jag är så trött på att folk säger en sak och gör en annan sak.
Förlåt men jag trivs nog bäst ensam i alla fall.
Tårar rinner ner för min kind eftersom jag inte vet vad jag vill längre.
Jag önskar att detta skolåret vill gå mot sitt slut så man blir klar.
Jag hoppas jag klarar det bra så jag sedan kan försvinna bort från allt.
Förlåt men jag klarar inte av något mer det blir för mycket för mig.
För mycket för att jag ska klara av det, inte allt jobb jag tar på mig för det klarar jag.
Det är snarare allt jobb jag har sagt nej till och alla som blir besviken på mig.
Jag skulle då aldrig ha öppnat min mun från första början och sagt något.
När jag säger något så förändrar jag något, det är värre än skämmerskeögon.
Varför kan jag inte bara få vara en helt vanlig tjej? en som alla andra?
Varför måste jag sticka ut ur mängden och ta handom alla andra?
Jag bryr mig inte om mig själv men jag bryr mig om andra men ingen bryr sig om mig.
Tårar som rinner ner längst min kind, ingen ser dem eftersom jag förhindrar dem att rinna sin bana längst kinden.
Mina ögon skriker ut av smärta men den enda som skulle verkligen ha brytt sig finns inte längre vid min sida fast han inte har gjort det på länge så tror jag att han faktiskt hade märkt.
Jag tänker inte gå tillbaka men jag tänker bli som jag en gång va då inget bekymrade mig för jag brydde mig inte.
Förlåt alla men ni klarar er bäst utan mig
Varken livet eller någoting.
Jag är så trött på att folk säger en sak och gör en annan sak.
Förlåt men jag trivs nog bäst ensam i alla fall.
Tårar rinner ner för min kind eftersom jag inte vet vad jag vill längre.
Jag önskar att detta skolåret vill gå mot sitt slut så man blir klar.
Jag hoppas jag klarar det bra så jag sedan kan försvinna bort från allt.
Förlåt men jag klarar inte av något mer det blir för mycket för mig.
För mycket för att jag ska klara av det, inte allt jobb jag tar på mig för det klarar jag.
Det är snarare allt jobb jag har sagt nej till och alla som blir besviken på mig.
Jag skulle då aldrig ha öppnat min mun från första början och sagt något.
När jag säger något så förändrar jag något, det är värre än skämmerskeögon.
Varför kan jag inte bara få vara en helt vanlig tjej? en som alla andra?
Varför måste jag sticka ut ur mängden och ta handom alla andra?
Jag bryr mig inte om mig själv men jag bryr mig om andra men ingen bryr sig om mig.
Tårar som rinner ner längst min kind, ingen ser dem eftersom jag förhindrar dem att rinna sin bana längst kinden.
Mina ögon skriker ut av smärta men den enda som skulle verkligen ha brytt sig finns inte längre vid min sida fast han inte har gjort det på länge så tror jag att han faktiskt hade märkt.
Jag tänker inte gå tillbaka men jag tänker bli som jag en gång va då inget bekymrade mig för jag brydde mig inte.
Förlåt alla men ni klarar er bäst utan mig
Comment the photo
Och raring, andas. Och skit i vad alla andra tycker och tänker, det är inte ditt jobb att ta hand om alla andra (även om det känns så, jag vet!)
*krama* <3
Men jag orkar inte med allt men att ge upp har jag inga planer på att göra eftersom då blir allt fel för mig.
Jag har alltid använt folks åsikter för att tagga mig men nu orkar jag inte ens motivera mig längre.
Det är inte alls trevligt att få veta att man inte klarar av saker för att det är "för ansträngande fysiskt". De som ska tro och stötta mig, ja var är de någonstans? inte här i alla fall och jag den saken (menar inte Fredde) som skulle stötta mig tror inte på mig för fem öre.
Jag försöker vara stark hela tiden om mot bevisa folk men snart har jag ingen anledning mer.
Testa att leva lite på en ny plats, flytta och gör någonting nytt.
Alltid uppfriskande när livet hemmavid blir för trångt.
Innan flyttade jag var fjärde år och lärde känna nya vänner och nya miljöer men sist jag flyttade så flyttade jag bara en bit så jag är "fast" på samma ställe.
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lunasaren/279988119/
Visa toppen
Show footer