Så var man hemma igen i hemmets tysta vrå. Tystare än hos syster. Där var det fullt av barn som skrek. Mer eller mindre hela tiden. Både små och mindre små. Men jag måste säga att systers kompis ungar nog var de sötaste jag någonsin träffat. Jistanes.

Men nu är jag hemma igen. Inga småbarn, men lite fler hundar och katter. Men det gör ingenting. Jag gillar hundar och katter. Jag gillar vandrande pinnar också men det har jag tyvärr inga. Hade jag en vandrande pinne skulle den få heta Love. För Love är ett namn jag gillar.

Nu är klockan 21.13 (när jag skriver detta) och det känns som sent. Jag menar, herregud, jag börjar inte förrän 09.00 imorgon, men... ja. Jag har gått från en renodlad morgonmänniska som vaknar 5-6 varje morgon, pigg som en... uggla, och som sen stupar i säng vid 19-20.. Nu för tiden är jag relativt seg på morgonen, och som mest produktiv efter klockan 21.00. Väldigt dumt, egentligen.

Fast jag är ju trött på kvällarna också. Ofta trött, hela tiden. Också väldigt dumt. Jag sover alldeles för lite. Jag har alldeles för mycket att göra, men jag har aldrig tid att göra det. Och det är bara mitt eget fel, jag vet.

Nåväl. Frågan är vad jag ska göra nu? Sova? Ja. Snart. Snorkla? Nej, för kallt. Jag har duschat däremot. Dusch utan snorkling. Det luktar hundfis i hela huset. Vi har en huvudmisstänkt. Han är hund. Och tur är väl det.

Gonatt och sov gott. För helvete.

Annons

The photo has no tags

July 2010