Friday 3 April 2009 photo 1/1
|
Förlorad i min egen värld känns det som!
Telefonen har gått i högvarv hela dagen,jag önskade att det bara var massa jobbiga vänner som ringde för att säga typ "Tjo, hur är läget?" , men tyvärr var det inte så just idag. Först och främst var det mamma som ringde, och redan när jag svara visste jag att något var fel. För så som mamma lät har jag aldrig hört henne.. jag bara visste, inners inne... att det var min bästa vän, min morfar , mitt allt som det hade hänt något med, jag bara visste det.
Jag fick veta att han fått kraftig hjärnblödning och min mamma och hennes syskon hade bara två val.. Att låta läkarna akutoperera honom för att han sedan aldrig mer skulle kunna röra sig, gå eller kanske inte ens prata, att bara ligga i en säng resten av sitt liv.. Eller att låta bli att operera honom och ge han dom sista och kanske bästa dagarna i sitt liv.
Jag vet redan vad beslutet blev, och jag vet att han har bara några dagar kvar att leva :(
Och bara tanken på att veta att det snart är dax gör mig ledsen.
Många har bra kontakt med sina mor/farföräldrar, men jag och min morfar har något extra. Redan sen liten har jag varit hans "extra dotter" och (även om det låter dumt och elakt) så har jag alltid fått lite mer av honom än alla andra barnbarn. Jag fick alltid höra av honom hur tacksam han är för att han har mig, hur mycket han älskade mig och hur han óch jag skulle ut och köra bil när jag får mitt körkort!
Men just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till, tårarna bara faller. Jag vill inte att det ska ta slut. Jag vill att han ska få vara med på dom stora händelserna i mitt liv, och framför allt se mig ta studenten nu till sommaren.
Allt kommer kännas så ensamt utan honom, för jag kunde berätta allt för honom. Alla hyss man gjort, allt strul i skolan eller vilka killproblem man kan ha! För det ända han gjorde, var att ge en ett så stort smile och ryckte lite på axlarna och sa "äh, det gör väl inget" och sen kändes det som allt var glömt! <3
Telefonen har gått i högvarv hela dagen,jag önskade att det bara var massa jobbiga vänner som ringde för att säga typ "Tjo, hur är läget?" , men tyvärr var det inte så just idag. Först och främst var det mamma som ringde, och redan när jag svara visste jag att något var fel. För så som mamma lät har jag aldrig hört henne.. jag bara visste, inners inne... att det var min bästa vän, min morfar , mitt allt som det hade hänt något med, jag bara visste det.
Jag fick veta att han fått kraftig hjärnblödning och min mamma och hennes syskon hade bara två val.. Att låta läkarna akutoperera honom för att han sedan aldrig mer skulle kunna röra sig, gå eller kanske inte ens prata, att bara ligga i en säng resten av sitt liv.. Eller att låta bli att operera honom och ge han dom sista och kanske bästa dagarna i sitt liv.
Jag vet redan vad beslutet blev, och jag vet att han har bara några dagar kvar att leva :(
Och bara tanken på att veta att det snart är dax gör mig ledsen.
Många har bra kontakt med sina mor/farföräldrar, men jag och min morfar har något extra. Redan sen liten har jag varit hans "extra dotter" och (även om det låter dumt och elakt) så har jag alltid fått lite mer av honom än alla andra barnbarn. Jag fick alltid höra av honom hur tacksam han är för att han har mig, hur mycket han älskade mig och hur han óch jag skulle ut och köra bil när jag får mitt körkort!
Men just nu vet jag inte vad jag ska ta mig till, tårarna bara faller. Jag vill inte att det ska ta slut. Jag vill att han ska få vara med på dom stora händelserna i mitt liv, och framför allt se mig ta studenten nu till sommaren.
Allt kommer kännas så ensamt utan honom, för jag kunde berätta allt för honom. Alla hyss man gjort, allt strul i skolan eller vilka killproblem man kan ha! För det ända han gjorde, var att ge en ett så stort smile och ryckte lite på axlarna och sa "äh, det gör väl inget" och sen kändes det som allt var glömt! <3
Comment the photo
Ja, det är inte alls lätt. Jag känner likadant, man vill att han ska hinna se den lilla som ska komma. Jag grät i bilen påvägen hem och sen när jag berätta för Johan och nu när jag läser vad du skrivit. Du skriver alltid allting så fint <3 Vi får hoppas på det bästa Sis ! Puss
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/magnuss0n/350747688/