January
Show more 
Friday 11 October 2013 photo 5/22
|
A little of that something, something
På bild är Rorchas, min treblodiga huvudkaraktär i senaste boken. Hans far är mörkeralv, hans mor är halvalv mellan ljusalv och människa. Därför blir han kallad Rourke Treimoore (treblod), eller Rourke Mörk, eftersom hans hy är mörkare än mörkeralvernas bleka (yeah, räkna ut den ekvationen if you liek) och Rourke är hans mänskligt givna namn. När han var tio år korsade han ett berg, blev attackerad av vargar som kvaddade hans ena arm och skadorna han ådrog sig då påverkar honom ännu, femtio år senare. Det är det som (den här obearbetade) texten handlar om.
Armen värkte, men den känslan hade han hunnit bli van vid efter femtio år med eländet. Han hade haft tur som fått behålla armen, efter vad vargarna gjort med den på de Blå Bergen. Vid första mötet med sin fader hade han svimmat, av blodförlust bland annat, och när han vaknat upp var det på båren hos en fältskär som redan satt bladet mot armbågen. Smärtan av det sågade köttet hade antagligen ryckt honom från medvetslöshetens töcken och skriket hade jagat Karmac in i fältskärens rum på garnisonen.
Rorchas var skyldig Karmac sin högerarm, och det var också honom Rorchas anklagade de dagar armen värkte till sådan infernalisk grad att han önskade att sågen gjort sitt arbete den gången, femtio år tidigare. Med idogt arbete och nitisk översyn av Karmac tvingade Rorchas träna upp sin vänsterarm att bli lika stark som sin högra, och med åren hade det lett till att Rorchas inte längre såg skillnad mellan sina båda händer; han skrev, åt, slogs och tillfredsställde sig själv lika mycket med den högra som med den vänstra handen. De stunder då högerarmen blev obrukbar av sina intensiva smärtperioder kunde Rorchas ändå ställa upp och sparra, träna och leda sina soldater ut på krigsfälten med svärd i hand.
Det var heller inte bara smärtan som låg till ständig påminnelse om de ödesdigra nätterna på bergen, utan armen hade aldrig givits chans att läka ordentligt och ärrbildningen var närmast en makaber syn. Alvers sår blev inte infekterade och deras ädla hud bar aldrig ärr, men att Rorchas blod var fläckat av människans svaghet var inte påtänkt och armen hade varit svullen, röd, blå och mestadels gul av allt det illaluktande var som dagligen pulserat ur de många såren, inte nog ur det djupa köttsåret som bensågen hunnit orsaka. Med mycket tid och noggrann tvätt försvann infektionen, Rorchas överlevde, armen fick stanna på sin armbåge, men smärtan kom han inte undan och huden var djup där muskler hunnit dö och ruttna bort.
Musklerna skulle aldrig återvända. Deras svinn var jämförelsevis litet och Rorchas upplevde ingen skillnad i styrka mellan sina armar, men ärren var missprydande för Rorchas ögon. Andra såg dem som det yttersta beviset på hans styrka – han hade mött vargar, han hade stått sin grund och slagits för sitt liv och gått segrandes nedför bergen –, medan i hans ögon var det inget mer än det ofrånkomliga beviset att han inte var lika mycket alv som sina medalver. Som sin fader. Ärren skulle aldrig försvinna och således föll det sig naturligt att Rorchas istället klädde armen i svarta, kantiga tatueringar. På renblodiga alver bet tatueringar dåligt; de försvann nästan i samma stund de stuckits med nålen, men på Rorchas blev de kvar. Det var ännu något som skiljde honom från alverna, men åtminstone slapp han se ärren längre.
Annons
huldrehamn
Wed 16 Oct 2013 21:56
Åh... du skriver så jäkla bra, så detaljerat och inlevelsefullt att jag blir trollbunden, och jag vill träffa honom, NU! :D Du är så jäkla bra på att få till intressanta namn på dina karaktärer, och mejsla ut deras ursprung och bakgrund!
erecenaa
Sat 12 Oct 2013 21:41
Alltså först och främst, sjukt snygg bild! Önskar jag kunde rita mina karaktärer xD
Sen, skitbra skrivet!
Sen, skitbra skrivet!
makeamess
Sat 12 Oct 2013 23:52
Åh, men tack :'3 Det är sällan jag lyckas fånga personligheten när jag skissar karaktärskoncept, men om inget annat får man idé till nya karaktärer eller uppfattning om hur det faktiskt ser ut, det man föreställer sig på papper xD
Och tack igen! :D
Och tack igen! :D
makeamess
Sat 12 Oct 2013 23:56
Snäll lärare xD Jag försökte läsa Jan Guillos ...Guillous... Jan G's Vägen till Jerusalem när jag gick på gymnasiet. Jag höll på att kvävas av den. Så jäkla trist bok, skriven på världens tristaste språk. Hade typ ett kapitel kvar då jag bad om att få byta bok, för jag klarade inte av det xD
Läste da Vincikoden på typ tre dagar och hann med uppgiften ändå. Inte för att den var mycket bättre, men den hade en albino munk med. Alltid något xD
Läste da Vincikoden på typ tre dagar och hann med uppgiften ändå. Inte för att den var mycket bättre, men den hade en albino munk med. Alltid något xD
Sackielc
Sun 13 Oct 2013 00:03
Haha xD men blä >_<
Oooh albinos är fina, that's something :)
Jag fick läsa Hunger Spelen<3
Hon var nöjd så länge jag läste en bok som faktiskt var publicerad ^^'
Oooh albinos är fina, that's something :)
Jag fick läsa Hunger Spelen<3
Hon var nöjd så länge jag läste en bok som faktiskt var publicerad ^^'
makeamess
Sun 13 Oct 2013 00:05
Snälla lärare is teh best :3 jag har inte läst Hunger Games, fastän alla säger att den är så bra x)
Sackielc
Sun 13 Oct 2013 00:08
Indeed :D
Oooh det borde du! Jag trodde inte jag skulle gilla den men jag älskade den O_O Jag brukar vara jätte kräsen när det gäller böcker xD
Oooh det borde du! Jag trodde inte jag skulle gilla den men jag älskade den O_O Jag brukar vara jätte kräsen när det gäller böcker xD
14 comments on this photo
Visa toppen
Show footer