11 December 2007
Peter på planet. Efter en och annan wiskey. Peter gillar inte att flyga, men gör det ändå. Strongt gjort tycker jag. Men det hjälper att ta några starka innanför
På flygplatsen i London. Stansted. Något större och finare än Hässlö. Men det går väl LITE fler plan därifrån är min gissning...
Inte världens bästa bild på Göran och Anna på tåget till Liverpool street. Men en flygning på två timmar kan sänka vem som helst...:D
Lunchen intogs på en vacker gammal pub när vi klev av tåget i Liverpool Street. En typisk engelsk pubmat. Jag tog tortillas med cheddarost, trodde i min enfald att köttfärse
Taxibilarna var väldigt fina och konfortabla. Och alla såg typ ut som dom kom direkt från 1800 kallt.
Ingen som inte har åkt tunnelbana i rusningstrafik i London kan någonstin förstå hur jävla trångt det var. När det var knökfullt, så skulle 25 persone
Yes, Peter sprang och köpte en lott!!! Vi överlevde tunnelbanan... ute i luften och kan andas igen, phu...
Cykeltaxi, den som nu var sugen på att sitta därbak och frysa i minusgrader...men han lånade ju i alla fall ut en filt
Inne på någon pub igen, var tvungen att stärka sig med en öl och samtidigt kolla på kartan åt vilket håll vi skulle gå...
jag i väntan på min första cider, som smakade fan. Dom kan verkligen inte tillverka god cider. Smakade som en blandning av svagdricka och öl... Blasch...
Väl ute igen så kollade vi in byggnader och rustning av byggnader. Åker man med ett gäng byggjobbare så får man ta del av såna påseenden. Här är
Lite knepigt det är med hur man kör i London, man fick passa sig noga när man skulle gå över gatan, rätt som det var dök det upp en stor buss på "fel sida".
Hua... ner i gravkammaren igen, och upp för alla trappor. Lika mycket folk den här gången vi var tvugna att åka tunnelbana. Upptäckt en ny fobi... Men det är rätt
Inne på suporterklubben Chelsea satt vi och snackade och drack öl. Och en del drack Red Bull och vodka...
Här hittar äntligen Anna, Peter och jag en soffa att sitta i. Nu har man stått ett bra tag så man är trött i fötterna, sen står man ivägen för alla
Come on Bridge hörde man på läktaren bakom oss, ett gäng gamla Chelsea-gubbar satt och sjöng och skrek. Bara det var en upplevese i sig. Med den härliga dealekten som ma
Direct link:
http://dayviews.com/mariestrom/2007/12/11/