October
Saturday 15 August 2009 photo 1/2
|
Jag måsta få de här sagt,
just nu struntar jag i om alla i hela världen kan läsa det.
För det finns en prson som verkligen MÅSTE höra det här.
Hon har funnits vid min sida, så länge jag kan minnas.
DEt är henna jag har delat de allra mesta med.
Det är henne jag badade med, i en tvättbalja full av ostkrokar när vi va små. Det är henne jag ALDRIG i mitt liv vill förlora. Jag vet att det är hemskt dumt av mig att dra upp detta här. Men du inser inte hur mycket jag saknar det vi en gång hade. Jag vet, eller snarare har mina aningar om att du alltid kommer att finnas där för mig. Jag hoppas verkligen, i hjärtat, att den här sommaren, det här året. Bara har varit en fruktansvärt lång period utan dig och att du snart kommer tillbaka och allt bli r som det ska vara. För det är så, att när det är du och jag. Då är det rätt, det är då jag mår bra, är glad och lycklig. Det är skillnad nu, från när vi va små. Då va det självklart att vi skulle leka varje dag. Men inte nu längre, nu måste vi snacka länge & planera innan vi kan gör någonting. Bara för att du har flyttat. Till uppsala. Innan DU flyttade dit, kändes det inge långt alls dit. Men nu, shit. När du är där, känns det som om du skulle kunna vara på andra sidan jorden! Jag minns, förra sommaren. När du vapå språkresa till malta. Jag dog av tanken på att du skulle lämna mig i 3 veckor. Men nu, de känns så fel att säga det, men nu är det nästan mer konstigt om vi träffas och det går mindre än tre veckor emella. :o Det ska inte vara så. Jag vet inte vad jag håller på med. Men alltid när du väl kommer hem hit. Så har jag nått annat inplanerat. Det är svårt, eftersom jag oftast inte vet när du sk akomma & det är krångligt för mig att anpassa mina helger efter att du kommer eller inte. Men jag har gjort så mycket fel. Jag förstårinte egentligen att jag har mage till att leva med mig själv efter allt jag gjort mot dig. H O P P L Ö S. är jag. Och du vet inte hur mycket verkligheten suger utan dig. På riktigt. Ett tag trodde jag att det skulle gå, jag va nästan helt säker. Men nu när jag stannar upp och tänker. Inser jag, att jag saknar dig hemskt mycket. Jag saknar oss. När vi bodde i din stuga, när vi va i turkiet, när vi lekte med bilar i sandlådan, när vi åkte moppe hela sommaren, när viinte gjorde annat än att vara på badet, när vi ÄLSKADE långsjön. A L L T ! Mina andetag är inte desamma när jag inte får andas in DIN luft i mina lungor. Jag ska inte ta upp mer av din tid nu, jag hoppas att du läser de här. DEt gör jag verkligen, att du orkade igenom det. All min bullshit. JAghar ingen annan än migsjälv att skylla på att de blivit såhär. Men jag lovar dig, att det är inte slutet Moa. Det kommer när det är dags, men inte än på väldigt, väldigt länge!
- Jag älskar dig Moa Eriksson.
& det är tyvärr ingenting jag kan ändra på.
Min syster. Min storasyster.
just nu struntar jag i om alla i hela världen kan läsa det.
För det finns en prson som verkligen MÅSTE höra det här.
Hon har funnits vid min sida, så länge jag kan minnas.
DEt är henna jag har delat de allra mesta med.
Det är henne jag badade med, i en tvättbalja full av ostkrokar när vi va små. Det är henne jag ALDRIG i mitt liv vill förlora. Jag vet att det är hemskt dumt av mig att dra upp detta här. Men du inser inte hur mycket jag saknar det vi en gång hade. Jag vet, eller snarare har mina aningar om att du alltid kommer att finnas där för mig. Jag hoppas verkligen, i hjärtat, att den här sommaren, det här året. Bara har varit en fruktansvärt lång period utan dig och att du snart kommer tillbaka och allt bli r som det ska vara. För det är så, att när det är du och jag. Då är det rätt, det är då jag mår bra, är glad och lycklig. Det är skillnad nu, från när vi va små. Då va det självklart att vi skulle leka varje dag. Men inte nu längre, nu måste vi snacka länge & planera innan vi kan gör någonting. Bara för att du har flyttat. Till uppsala. Innan DU flyttade dit, kändes det inge långt alls dit. Men nu, shit. När du är där, känns det som om du skulle kunna vara på andra sidan jorden! Jag minns, förra sommaren. När du vapå språkresa till malta. Jag dog av tanken på att du skulle lämna mig i 3 veckor. Men nu, de känns så fel att säga det, men nu är det nästan mer konstigt om vi träffas och det går mindre än tre veckor emella. :o Det ska inte vara så. Jag vet inte vad jag håller på med. Men alltid när du väl kommer hem hit. Så har jag nått annat inplanerat. Det är svårt, eftersom jag oftast inte vet när du sk akomma & det är krångligt för mig att anpassa mina helger efter att du kommer eller inte. Men jag har gjort så mycket fel. Jag förstårinte egentligen att jag har mage till att leva med mig själv efter allt jag gjort mot dig. H O P P L Ö S. är jag. Och du vet inte hur mycket verkligheten suger utan dig. På riktigt. Ett tag trodde jag att det skulle gå, jag va nästan helt säker. Men nu när jag stannar upp och tänker. Inser jag, att jag saknar dig hemskt mycket. Jag saknar oss. När vi bodde i din stuga, när vi va i turkiet, när vi lekte med bilar i sandlådan, när vi åkte moppe hela sommaren, när viinte gjorde annat än att vara på badet, när vi ÄLSKADE långsjön. A L L T ! Mina andetag är inte desamma när jag inte får andas in DIN luft i mina lungor. Jag ska inte ta upp mer av din tid nu, jag hoppas att du läser de här. DEt gör jag verkligen, att du orkade igenom det. All min bullshit. JAghar ingen annan än migsjälv att skylla på att de blivit såhär. Men jag lovar dig, att det är inte slutet Moa. Det kommer när det är dags, men inte än på väldigt, väldigt länge!
- Jag älskar dig Moa Eriksson.
& det är tyvärr ingenting jag kan ändra på.
Min syster. Min storasyster.
Comment the photo
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/matitilda/401144474/
Visa toppen
Show footer