Tuesday 2 February 2010 photo 1/1
|
Jag gick där ensam en kall vår kväll, allting va mörkt, ensamt och tankar börja krypa in.
Men precis då såg jag min räddning, jag såg ljuset i livet igen, som en ängel kommen från ovan tona du in i mitt synfält. Från ingen stanns fick jag en kännsla, kännslan av att vad det än var som fanns i mitt synfält va det vackraste jag någonsin kommer få se i hela mitt liv. När jag mötte ögonen med mina på denna vackra skapelse sa jag för mig själv, "hon är min framtid, det är hon jag ska vara tillsammans med".
Hon såg på mig och jag såg på henne, hennes ansikte va som om alla dem vackraste änglarna hade samlats i ett och samma ansikte. Det lyste glädje och säkerhet ur ansiktet. Det va nästan som att jag hade blive slagen med full kraft i min bröstkorg, jag tappade allt syre jag hade i mina lungor och kunde inte få fram ett ända ord. Jag försökte få fram ett simpelt "hej", men det va helt omöjligt. Hon sa till slut, "Hej!" med en glad ton och nyfiken het i sin röst. Det "hej:et" kommer jag aldrig glömma. Jag fick fram ett fegt och tyst hej samtidigt som jag svalde, så det vart mäst bara ett groteskt ljud som fick henne att lysa upp och bryta ut i ett försiktigt skratt.
Det "hej:et" förendrade mitt liv, för det va det "hej:et" som gjorde så jag fick vara med dig.
Jag Älskar Dig<3
Men precis då såg jag min räddning, jag såg ljuset i livet igen, som en ängel kommen från ovan tona du in i mitt synfält. Från ingen stanns fick jag en kännsla, kännslan av att vad det än var som fanns i mitt synfält va det vackraste jag någonsin kommer få se i hela mitt liv. När jag mötte ögonen med mina på denna vackra skapelse sa jag för mig själv, "hon är min framtid, det är hon jag ska vara tillsammans med".
Hon såg på mig och jag såg på henne, hennes ansikte va som om alla dem vackraste änglarna hade samlats i ett och samma ansikte. Det lyste glädje och säkerhet ur ansiktet. Det va nästan som att jag hade blive slagen med full kraft i min bröstkorg, jag tappade allt syre jag hade i mina lungor och kunde inte få fram ett ända ord. Jag försökte få fram ett simpelt "hej", men det va helt omöjligt. Hon sa till slut, "Hej!" med en glad ton och nyfiken het i sin röst. Det "hej:et" kommer jag aldrig glömma. Jag fick fram ett fegt och tyst hej samtidigt som jag svalde, så det vart mäst bara ett groteskt ljud som fick henne att lysa upp och bryta ut i ett försiktigt skratt.
Det "hej:et" förendrade mitt liv, för det va det "hej:et" som gjorde så jag fick vara med dig.
Jag Älskar Dig<3