Saturday 10 October 2009 photo 1/1
|
(du förstår bilden sen :)
Jag är nog rätt så mycket för över-seriös, you know. Skriver sånt här. Egentligen så är jag nog schitzo (don't freak out), för, i skolan så är jag knas, den som alltid pratar för mycket och vräker ur mig dumma kommentarer. Och gör konstiga miner. Sen så kommer jag hem och blir värsta emo-kid å kastar hat på alla runt omkring mig. Vet inte varför jag säger det, här, varför jag skriver det här; men hur är det möjligt att vantrivas så jävligt hemma? Det är som att, det liksom kryper i kroppen hela tiden.. Som när någon snorar sådär jäkla äckligt och sen sväljer hela sörjan som dem dragit ner i halsen. Det känns, obekvämt och obehagligt innanpå hela tiden. Och jag är en av dem som inte tänker älska och respektera min föräldrar, bara för att dem är mina päron. För mig är dem som vilka andra människor som helst. Så nej, respekt och älsklighet (det finns ett sånt ord. Inte.) är inget ni får av mig, folks. "Det är något som man förtjänar".
Well well, nog om mitt whin-eri (konstiga ord idag märker jag..) :) Jag insåg för ett tag sen hur mycket jag uppskattar folk som säger rätt ut vad dem tycker. Eller; jag uppskattar den egenskapen hos människor. Det gör allt så mycket lättare, när man vet var alla står. Och det blir lättare att fungera, om man har förmågan att kunna säga rätt ut, där och då vad fan man tycker om saken/människan. Har jag märkt. End of predikan.
Jag är nog rätt så mycket för över-seriös, you know. Skriver sånt här. Egentligen så är jag nog schitzo (don't freak out), för, i skolan så är jag knas, den som alltid pratar för mycket och vräker ur mig dumma kommentarer. Och gör konstiga miner. Sen så kommer jag hem och blir värsta emo-kid å kastar hat på alla runt omkring mig. Vet inte varför jag säger det, här, varför jag skriver det här; men hur är det möjligt att vantrivas så jävligt hemma? Det är som att, det liksom kryper i kroppen hela tiden.. Som när någon snorar sådär jäkla äckligt och sen sväljer hela sörjan som dem dragit ner i halsen. Det känns, obekvämt och obehagligt innanpå hela tiden. Och jag är en av dem som inte tänker älska och respektera min föräldrar, bara för att dem är mina päron. För mig är dem som vilka andra människor som helst. Så nej, respekt och älsklighet (det finns ett sånt ord. Inte.) är inget ni får av mig, folks. "Det är något som man förtjänar".
Well well, nog om mitt whin-eri (konstiga ord idag märker jag..) :) Jag insåg för ett tag sen hur mycket jag uppskattar folk som säger rätt ut vad dem tycker. Eller; jag uppskattar den egenskapen hos människor. Det gör allt så mycket lättare, när man vet var alla står. Och det blir lättare att fungera, om man har förmågan att kunna säga rätt ut, där och då vad fan man tycker om saken/människan. Har jag märkt. End of predikan.
Comment the photo
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melonn/415907733/