Thursday 7 January 2010 photo 2/2
|
Jag varnar för Beckatänkerhögt-moment. Anta inte saker nu folks.
Så alla förutom du drar slutsatsen att du klamrar dig fast. Du klamrar dig fast vid något som inte ens går att ta i, så du stannar upp och blundar hårt så fort du känner att minnena börjar blekna. Det händer inte särskilt mycket egentligen, du blir lite yr och när du väl öppnar ögonen igen så blir du bländad. Av verkligheten då, som du väljer att förtränga och ignorera.
Alla förutom du vet om det, att du är rädd. Det finns stunder då du blir frånvarande i en överröstande närvaro, och då stirrar du bara. Du stirrar tills ögonen börjar svida, och fan vad du önskar att det kunde bli en sån där scen ur New moon när Edward pratar med Bella i hennes tankar. Du önskar att de som ens förmår sig att lägga sin hand på din axel, lägga huvudet på sned och försöka få till en blick fylld med empati till bredden och säga till dig att du ska "släppa taget", kunde få känna på hälften av den hink med iskall sorg som kastas över dig. Du önskar även att du trodde på önskningar, vilket är fullkomligt ologiskt..
Och mitt i allt så blir du förtvivlad över att du inte kommer ihåg hur Björne låten går. Så du blundar, och minns så jävla hårt som du bara kan, liksom rädd för att glömma.
Så alla förutom du drar slutsatsen att du klamrar dig fast. Du klamrar dig fast vid något som inte ens går att ta i, så du stannar upp och blundar hårt så fort du känner att minnena börjar blekna. Det händer inte särskilt mycket egentligen, du blir lite yr och när du väl öppnar ögonen igen så blir du bländad. Av verkligheten då, som du väljer att förtränga och ignorera.
Alla förutom du vet om det, att du är rädd. Det finns stunder då du blir frånvarande i en överröstande närvaro, och då stirrar du bara. Du stirrar tills ögonen börjar svida, och fan vad du önskar att det kunde bli en sån där scen ur New moon när Edward pratar med Bella i hennes tankar. Du önskar att de som ens förmår sig att lägga sin hand på din axel, lägga huvudet på sned och försöka få till en blick fylld med empati till bredden och säga till dig att du ska "släppa taget", kunde få känna på hälften av den hink med iskall sorg som kastas över dig. Du önskar även att du trodde på önskningar, vilket är fullkomligt ologiskt..
Och mitt i allt så blir du förtvivlad över att du inte kommer ihåg hur Björne låten går. Så du blundar, och minns så jävla hårt som du bara kan, liksom rädd för att glömma.
Comment the photo
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/melonn/436134431/