Sunday 13 November 2011 photo 1/1
|
'' Hej 'pappa', idag är det farsdag och mina tankar går till dig.
Jag älskar dig otroligt mycket och det går inte att beskriva saknaden.
När jag blundar och tänker på dig så ser jag dig.
Jag kommer ihåg ditt kroppsspråk, och hur du brukar gå runt och vissla.
Det känns som om du kommer tillbaka snart.
Som att jag bara sitter här och väntar på dig.
Jag vill inte tänka tanken av att jag aldrig mer kommer få träffa dig.
En dotter behöver en pappa, jag förstår inte hur det kunde hända.
Varför jag blev lämnad kvar? Varför det just skulle hända dig?
Varför fick jag inte säga hejdå? Varför behövde du redan gå..?
Du betyder fortfarande, jag kommer aldrig kunna glömma dig.
Du är fortfarande en del av mig, och det kommer du alltid att vara.
Men jag önskar du var här.
Jag önskar att du kunde trösta mig när jag gråter.
Jag önskar att du inte var anledningen till att jag gråter.
Jag vill att du ska vara här och rätta mina misstag.
Berätta för mig vad jag gör fel, och vad jag gör rätt.
Ibland önskar jag att du var här och hjälpte mig med matteläxan.
Att du kom och hämtade mig efter min träning.
Jag vill bara leva mitt vardagliga liv, som jag gjorde förut.
Jag vill inte hela tiden känna att en del saknas.
Det är för jobbigt, och jag orkar inte det.
Det är en sjukt jobbig smärta, om det ens är smärta?
Det känns med som om det är mitt liv?
Det kommer alltid vara såhär, du kommer inte komma tillbaka?
Men en dag kommer jag till dig, och då ska jag visa dig allt jag lärt mig.
Jag hoppas du fortfarande kan se mig.
Och se hur hårt jag kämpar för att du ska vara stolt över mig.
Att du kan se mamma, och jennifehr, att du kan se hur mycket vi saknar dig.
Vi har inte glömt dig, och det kommer vi aldrig att göra.
Men vi måste försöka fortsätta och glömma allt som hänt.
Inte glömma dig, utan komma ihåg dig som den du var.
Vi vill inte tänka att du inte finns längre.
Vi vill bara tänka att du är någon som vi inte längre kan prata med.
Du lever på en helt annan plats.
Och du kanske inte ens kommer ihåg oss?
Hur har du det 'pappa? Jag undrar varje dag.
Och jag tänker på di'g så fort jag ska sova.
Jag frågar mig själv varför du inte kommer och säger godnatt längre...''
vila i frid min älskade 'pappa'
Jag älskar dig otroligt mycket och det går inte att beskriva saknaden.
När jag blundar och tänker på dig så ser jag dig.
Jag kommer ihåg ditt kroppsspråk, och hur du brukar gå runt och vissla.
Det känns som om du kommer tillbaka snart.
Som att jag bara sitter här och väntar på dig.
Jag vill inte tänka tanken av att jag aldrig mer kommer få träffa dig.
En dotter behöver en pappa, jag förstår inte hur det kunde hända.
Varför jag blev lämnad kvar? Varför det just skulle hända dig?
Varför fick jag inte säga hejdå? Varför behövde du redan gå..?
Du betyder fortfarande, jag kommer aldrig kunna glömma dig.
Du är fortfarande en del av mig, och det kommer du alltid att vara.
Men jag önskar du var här.
Jag önskar att du kunde trösta mig när jag gråter.
Jag önskar att du inte var anledningen till att jag gråter.
Jag vill att du ska vara här och rätta mina misstag.
Berätta för mig vad jag gör fel, och vad jag gör rätt.
Ibland önskar jag att du var här och hjälpte mig med matteläxan.
Att du kom och hämtade mig efter min träning.
Jag vill bara leva mitt vardagliga liv, som jag gjorde förut.
Jag vill inte hela tiden känna att en del saknas.
Det är för jobbigt, och jag orkar inte det.
Det är en sjukt jobbig smärta, om det ens är smärta?
Det känns med som om det är mitt liv?
Det kommer alltid vara såhär, du kommer inte komma tillbaka?
Men en dag kommer jag till dig, och då ska jag visa dig allt jag lärt mig.
Jag hoppas du fortfarande kan se mig.
Och se hur hårt jag kämpar för att du ska vara stolt över mig.
Att du kan se mamma, och jennifehr, att du kan se hur mycket vi saknar dig.
Vi har inte glömt dig, och det kommer vi aldrig att göra.
Men vi måste försöka fortsätta och glömma allt som hänt.
Inte glömma dig, utan komma ihåg dig som den du var.
Vi vill inte tänka att du inte finns längre.
Vi vill bara tänka att du är någon som vi inte längre kan prata med.
Du lever på en helt annan plats.
Och du kanske inte ens kommer ihåg oss?
Hur har du det 'pappa? Jag undrar varje dag.
Och jag tänker på di'g så fort jag ska sova.
Jag frågar mig själv varför du inte kommer och säger godnatt längre...''
vila i frid min älskade 'pappa'
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 15 Nov 2011 15:56
<3
Anonymous
Tue 15 Nov 2011 09:50
<3
Anonymous
Mon 14 Nov 2011 07:51
<3
Frida Hallin ♥
Sun 13 Nov 2011 22:37
Jag vet att du är sur på mig, jag vet att du inte vill prata med mig osvosv. Men även om du inte vill det här så ska du veta Michelle, att min famn alltid kommer vara öppen för dig om du skulle behöva gråta. Jag kommer alltid stötta dig även om du inte vill det.
Anonymous
Sun 13 Nov 2011 22:28
<3
14 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/miichellenyberg/498565970/