GRATTIS på födelsedagen Älskiii, du är det bästa som hänt mig!

Vill bara säga att man behöver verkligen inte läsa om man nu inte vill förstås!

Okej.. Jag kan ta och berätta för er som inte vet hur vi lärde känna varandra.
För ungefär 3 och ett halvt år sedan, i Juli månad, va jag med min finafina vän Emelie Olofsson. Hon pratade med en icke nu existerande kille och som då gjorde att jag hade väldigt väldigt tråkigt den kvällen. Till slut blev jag så uttråkad så jag bad emelie fråga den där killen om någon av hans kompisars nummer, så jag kunde få nån att smsa med.
Det fula va att den här killen som emelie pratade med den kvällen va med en kompis som då också va uttråkade och ville ha ett nummer från emelie för att kunna smsa.
ja.. i alla fall så slutade det med att jag fick ett nummer och som visade sig vara den här killen som emelie pratade meds, kompis och den kompisen var inte vem som helst utan de var Olle.

Vi började smsa men vi blev tillslut så nyfikna att prata i telefon eftersom emelie pratade med den andra killen. Så jag och emelie gick ut ur stugan som vi skulle sova i och for och gick åt var sitt håll och pratade med var sin.

Jag brukar alltid vara lite tystare av mig än vad jag är i vanliga fall när det är någon jag aldrig träffat eller pratat med förut. Men den här gången var det inte så, jag pratade som aldrig förr och jag retades som aldrig förr. Jag hade hittat någon att snacka med på kvällarna som jag egentligen inte kände men som var väldigt betydelsefull i mina ögon ändå.
Vi pratade varje kväll i en hel sommar och sedan tappades kontakten bort litegrann men det återställde sig senare i februari igen.

Jag va i lycksele och skulle se en musikal som skolan i lycksele höll i och som olle skulle vara med och hjälpa till i. Jag åkte mest dit för att hoppas på att få se honom och prata med honom, men det ända som hände var att jag smsade med honom, (trodde jag). Men när jag då ska gå ut från musikalen för att gå till bussen så är det någon som sitter just utanför dörren och tittar jätte mycket på mig. Jag förstog först inte vem det var, jag hade ju bara sett honom på bild förut men sen nu satt han där till vänster om mig när jag gick förbi, jag förstog att det var han och sa "Hej" med en rätt tyst och blyg röst. Jag fick inget direkt svar utan jag fick mer en funderande blick och en nickning tillbaka.
Men för att sammanfatta första gången vi träffades så kom han efter några minuter till busstationen och vi hann ungefär säga hej och titta på varandra när vi satt där på 4ans linje. Jag ställde mig upp för att gå till bussen och sa "nu måste jag till bussen". Han ställde sig upp och tittade på mig och gav mig den största varmaste kramen jag någonsin fått. Jag har aldrig, ALDRIG haft en sån där känsla efter att ha träffat en kille man känt i ca 7 månader.

Det är underbart och det finns såå mycket mer att berätta men så är bara början till vi lärde känna varandra.

Älskar dig Olle Lundell Samuelsson, med hela mitt hjärta!

det förstår jag:) är glad för din skull också!