Wednesday 24 December 2008 photo 2/2
|
De sista timmarna av min mors liv sov jag, jag orkade inte spela bingolotto med henne och mormor och gick och lade mig istället. Jag väcktes sedan av en panikslagen mormor som sade att de hade varit i soprummet och slängt grejer och mamma hade kört undan bilen och ropade sedan efter ambulans för hon kunde inte andas. Eftersom hon fått anfall förut så höll jag mig relativt lugn, lite skakis men ändå. Mormor sprang iväg och väckte Conny så vi skulle kunna få skjuts till akuten. Vi kom dit, placerades i ett "kök", bara det var lite oroväckande tyckte jag, eftersom det var ett privat rum. Jag gick ut och rökte, kom tillbaka. Sedan kom det en läkare, han drog ut en stol som han satte sig på och började med de klassiska orden "Jag har tyvärr något tråkigt att berätta, men Carina finns inte längre med oss" jag reste mig upp och skyndade mig ut från akuten där jag föll ihop på marken och grät så jag skrek, samtidigt som jag försökte tända en cigarett och lyckades tillslut. Så där satt jag i snön med en cigarett i handen och grät när det kom ut en polis och sade "Jaha, hur vad det här då?" "Min mamma dog nyss" "Jaha, hur fick du reda på det då" "Läkaren sade det" "Oj då... kan jag hjälpa till med något?" "Nej, jag vill bara sitta här en stund" "Okej, men då lämnar jag dig" sedan gick han till bilen och körde iväg. Jag rökte klart, reste mig upp och vandrade in, då mötte jag Conny och mormor som gått för att hämta mig, jag sade "Jag vill se henne" och de berättade att vi skulle få se henne snart. Vi väntade en stund till tills det kom två snälla sköterskor som visade vägen. Jag var helt känslomässig avstängd när vi gick dit, och så öppnade dörren och där låg hon. Jag bröt ihop på en gång och började skrika "Mamma!" och föll ner på golvet, benen bar mig inte. Jag kände att någon strök mig på ryggen men visste inte vem det var förns Conny tog tag under armarna på mig för att lyfta mig så jag kunde sitta på stolen. Jag kollade på mamma en stund innan jag tog i henne, och när jag gjorde det var hon varm, vilket var mycket skönt för... ja... jag ville inte att hon skulle kännas död. Jag strök hennes panna och ansikte och lutade mitt ansikte mot hennes en stund, när jag sedan var påväg ut så insåg jag att det här var sista gången jag såg henne, så jag pussade henne flera gången i ansiktet och sade "jag älskar dig" ord som inte yttrats många gånger mellan min mor och mig eftersom vi båda har svårt för att säga det, även fast vi vet att det är så. Sedan gick vi ut, fick hennes saker och åkte hem. Jag kommer skriva mer i ett annant inlägg, det här handlar bara om hur det gick till.
Jag önskar med hela mitt hjärta att jag hade spelat bingolotto med dem, att jag hade följt med ut och hjälpt till eller vad som helst, det sista mamma sade till mig var "Mormor har sådan här röd hårfärg, ska jag färga?" Och jag blev glad eftersom jag har velat att hon ska färga håret rött hur länge som helst, och det var nog en av de mest smärtsamma saker att se när jag kom hem, där låg hårfärgs sakerna, hon hade plockat fram dem och läst bruksanvisningen.
Hon är borta... för alltid... jag får inte in det...
Jag kommer inte överleva det här.
Jag önskar med hela mitt hjärta att jag hade spelat bingolotto med dem, att jag hade följt med ut och hjälpt till eller vad som helst, det sista mamma sade till mig var "Mormor har sådan här röd hårfärg, ska jag färga?" Och jag blev glad eftersom jag har velat att hon ska färga håret rött hur länge som helst, och det var nog en av de mest smärtsamma saker att se när jag kom hem, där låg hårfärgs sakerna, hon hade plockat fram dem och läst bruksanvisningen.
Hon är borta... för alltid... jag får inte in det...
Jag kommer inte överleva det här.
Comment the photo
RIP, beklagar verkligen och hoppas du är stark.
Och du.. jag beklagar.
Många, många, kramar.
*krama hårt och aldrig släppa*
ville bara säga
KRAM PÅ DIG.
Känns förjävligt att veta att man såg dig så glad igår med Stina och att något sådant nu har hänt. Man vill ju att du ska vara lika glad som igår och inte ledsen.
Uscha. Är helt blöt i hela ansiktet efter allt gråtande.
Det kommer bli bra :(
fy fan :(.
du kommer överleva det. Du är stark
och hon finns alltid hos dig, även fastän du inte ser henne <3
41 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mjauduuude/310307567/