Thursday 8 March 2012 photo 1/4
|
Så här ser min berättelse ut än så länge.
Sen ska bannemig bli minst 30 sidor hoppas jag på!! ;)
Det var en helt vanlig morgon, det var inte speciellt varmt eller kallt. Jag, Moah är en blond tjej på 13 år.
Jag har två bästa vänner, men självklart har jag andra vänner. Men just dessa två har alltid varit mina allra bästa vänner. De heter Stella och Filippa.
Stella är brunett och går i min klass.
Jag umgås väldigt mycket med henne, men vi har inte alltid tid att vara med varandra på fritiden i och med att jag rider och Stella spelar fotboll.
Filippa, hon är också en brunett på 13 år och med henne är jag mest med i stallet.
Jag rider Måndagar, Onsdagar och Fredagar och idag var det Onsdag, vilket betydde att jag skulle till stallet. Men det var såklart efter skolan. Tyvärr.
Så denna morgon fick jag gå upp ur min varma säng, som varje morgon när det är skola.
Skolan är inte så rolig, lärarna bara tjatar på oss att vi måste göra läxorna och allt.
Men att få träffa Stella, det är kul!
Så man kan nästan säga att jag går till skolan för att få träffa henne. För vi har alltid så roligt tillsammans.
Väl framme vid skolan är det första jag ser Stella.
Hon kommer mot mig och jag vinkar.
Hon vinkar tillbaka och när vi möts ger vi varandra en kram. Det var fem minuter kvar tills vi började våran första lektion. Vi skulle ha SO.
Så för att inte riskera att komma försent så gick vi in, tog våra datorer och gick upp och väntade utanför klassrummet. Dagen gick sedan ganska fort.
Och sista lektionen var engelska. Jag ville att tiden skulle gå fortare än vad den gjorde, för jag ville så gärna till stallet. Och tillslut sa våran lärare:
’’ Då packar vi ihop och ställer oss bakom platserna!’’
Alla reste på sig och jag var den första som blev klar. Jag ville ju så gärna iväg. Efter ungefär en minut fick vi äntligen gå. Jag gick fort ner till mitt skåp, sa hejdå till Stella och sprang till busshållsplatsen för att inte missa bussen som jag ibland gör.
Idag hann jag med den, det var tur.
Man vill ju inte komma försent till stallet.
Det är ganska skönt för bussen från skolan fortsätter ut till stallet, så jag kan bara sitta kvar på bussen.
Jag behöver inte byta buss som andra behöver.
Äntligen var jag framme, jag tryckte på stopp i bussen och klev av. När jag hade gått några meter hörde jag hur någon kom springande efter mig. Jag vände mig om och fick en kram av Filippa!
Vi gick tillsammans till stallet och när vi kom in gick vi direkt och kollade vilka hästar vi skulle ha.
Jag skulle ha Camelia, ett gotlandsruss som jag älskar.
Hon är min favorit, hon är rödbrun i pälsen och har en vit mule och en vit rand runt ögonen.
Med fluffig man, smala ben, smal manke men tjock mage är hon väldigt snabb, stressad men enligt mig så är hon verkligen bäst!
Filippa skulle ha Korona, en fjording som har stubb. Hon kan vara lite sur men det är Filippa’s favorit så hon är ganska van. Korona är också ganska snabb, hon tar stora kliv och är väldigt tjock.
Det var 10 minuter kvar tills vi skulle hämta hästarna, så jag och Filippa bytte om till ridkläder och när vi kom ner kom vi i samma tid som ridläraren Ewa.
Det var hon som sa till oss när och vad vi skulle göra.
Vi gick in i Sadelkammaren och tog grimmorna och hinkarna. Sedan ställde vi hinken vid varsin plats i paddocken medans vi tog grimmorna och gick till hagen där hästarna stod. Camelia och Korona som var hyfsat bra vänner stod bara två meter ifrån varandra, så jag och Filippa kunde gå med varandra i hagen.
Camelia tog upp sitt fina huvud när jag kom närmare.
Jag ropadepå henne och hon kollade mycket nyfiket på mig och undrade nog om jag hade godis med mig.
Det hade jag inte men när jag var tre meter ifrån henne så kom hon till mig ändå.
Korona stod där så snällt när Filippa kom. Ibland kan Korona försöka nafsa när folk ska fånga henne, men mot Filippa är hon snäll. Eftersom hon lärt känna henne. Som Camelia har lärt känna mig.
Vi borstade i cirka en halvtimme. Sedan frågade jag om vi fick vara barbacka idag. Och det var då Ewa kom på att idag skulle alla vara barbacka!
När Ewa ropade ut att ingen behövde ha sadel såg man ett litet leende och de som var klara gick in med hinken i Sadelkammaren och tog tränset.
Det var bäst underlag i ridhuset för att rida idag. Så det fick bli att vi skulle rida där idag.
När man hade tränsat så ledde vi de till ridhuset och där inne hoppade vi upp.
Filippa kunde inte komma upp på Korona barbacka så Ewa fick hjälpa henne, men jag kom upp.
Det var lite krångligt men det gick. Vi började att skrittade två varv där inne. Sedan kortade vi upp tyglarna och började trava. Idag skulle vi hoppa, så medans Ewa ställde fram hinder åt oss så red vi runt lite i ridhuset. Vi hann tillochmed ta en galopp.
Sedan började Ewa ropa ut vem som skulle börja hoppa. Först ut var en tjej som skulle rida en häst, eller snarare en ponny som heter Herkules. Han var beige i pälsen och hade lite man. Han såg ut som en tävlingshäst. Fast jag själv tycker inte att han har så fin färg. Men hoppa, ja det kan han verkligen!
Vi skulle hoppa två hinder, först ett som låg på 40 cm och sen fick man hoppa 50 cm om man ville.
Både jag och Filippa hade till och med hoppat 60 cm, men då hade vi sadel. Det är faktiskt en helt annat sak barbacka. Speciellt eftersom Korona hade stubbman och Camelia kunde sticka eller bli rädd för hindret.
För det är så att Camelia är väldigt rädd för hinderstöd, bommar, ovanliga ljud, höga ljug, saker som kommer plötsligt och nya saker.
Hinder kunde hon tycka var jätte läskiga.
Först ut var då Herkules, tjejen som red honom fick sitta och skänkla väldigt mycket för Henke som han kallades var duktig på att hoppa, men han var seg.
Men tjejen som heter Steffi red honom jätte bra!
Henke hoppade första hindret bra och Ewa frågade om hon ville ta 50 hindret. Hon sa ja och kom i galopp mot hindret. Det såg så enkelt ut! Henke bara flög över hindret som att det var hur enkelt som helst.
Sen var det några andras tur men sen var det äntligen Filippa’s tur. Hon kom i trav mot första hindret, för Korona var ju 40 cm ingenting så Filippa nöjde sig med att trava mot det. Det såg väldigt fint ut när de hoppade. Även då frågade Ewa om Filippa ville ta 50 hindret. Hon tvekade lite men Ewa sa att hon visste att Filippa skulle klara det. Så hon valde att hoppa.
När hon gick förbi mig sa jag tyst: ’’Det här klarar du!’’
Filippa log mot mig och travade iväg, när hon var rakt mot hindret fattade hon galopp. Jag kollade med stora ögon på Filippa. Det var ju första gången hon hoppade så högt barbacka. Jag höll tummarna för att det skulle gå bra och Korona lyfte från marken och hoppade över hindret. När de hade landat klappade hon Korona och Ewa ropade: ’’Bra, jätte fint Filippa!’’
’’Moah, nu är det din tur!’’
Jag tog ett djupt andetag och skänklade på Camelia som gick lite fegt framåt. Även fast hon är feg så är hon väldigt snabb. Man kan säga att hon är het på båda sätten!
<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /><o:p></o:p>
Så här ser min berättelse ut än så länge.
Sen ska bannemig bli minst 30 sidor hoppas jag på!! ;)
Det var en helt vanlig morgon, det var inte speciellt varmt eller kallt. Jag, Moah är en blond tjej på 13 år.
Jag har två bästa vänner, men självklart har jag andra vänner. Men just dessa två har alltid varit mina allra bästa vänner. De heter Stella och Filippa.
Stella är brunett och går i min klass.
Jag umgås väldigt mycket med henne, men vi har inte alltid tid att vara med varandra på fritiden i och med att jag rider och Stella spelar fotboll.
Filippa, hon är också en brunett på 13 år och med henne är jag mest med i stallet.
Jag rider Måndagar, Onsdagar och Fredagar och idag var det Onsdag, vilket betydde att jag skulle till stallet. Men det var såklart efter skolan. Tyvärr.
Så denna morgon fick jag gå upp ur min varma säng, som varje morgon när det är skola.
Skolan är inte så rolig, lärarna bara tjatar på oss att vi måste göra läxorna och allt.
Men att få träffa Stella, det är kul!
Så man kan nästan säga att jag går till skolan för att få träffa henne. För vi har alltid så roligt tillsammans.
Väl framme vid skolan är det första jag ser Stella.
Hon kommer mot mig och jag vinkar.
Hon vinkar tillbaka och när vi möts ger vi varandra en kram. Det var fem minuter kvar tills vi började våran första lektion. Vi skulle ha SO.
Så för att inte riskera att komma försent så gick vi in, tog våra datorer och gick upp och väntade utanför klassrummet. Dagen gick sedan ganska fort.
Och sista lektionen var engelska. Jag ville att tiden skulle gå fortare än vad den gjorde, för jag ville så gärna till stallet. Och tillslut sa våran lärare:
’’ Då packar vi ihop och ställer oss bakom platserna!’’
Alla reste på sig och jag var den första som blev klar. Jag ville ju så gärna iväg. Efter ungefär en minut fick vi äntligen gå. Jag gick fort ner till mitt skåp, sa hejdå till Stella och sprang till busshållsplatsen för att inte missa bussen som jag ibland gör.
Idag hann jag med den, det var tur.
Man vill ju inte komma försent till stallet.
Det är ganska skönt för bussen från skolan fortsätter ut till stallet, så jag kan bara sitta kvar på bussen.
Jag behöver inte byta buss som andra behöver.
Äntligen var jag framme, jag tryckte på stopp i bussen och klev av. När jag hade gått några meter hörde jag hur någon kom springande efter mig. Jag vände mig om och fick en kram av Filippa!
Vi gick tillsammans till stallet och när vi kom in gick vi direkt och kollade vilka hästar vi skulle ha.
Jag skulle ha Camelia, ett gotlandsruss som jag älskar.
Hon är min favorit, hon är rödbrun i pälsen och har en vit mule och en vit rand runt ögonen.
Med fluffig man, smala ben, smal manke men tjock mage är hon väldigt snabb, stressad men enligt mig så är hon verkligen bäst!
Filippa skulle ha Korona, en fjording som har stubb. Hon kan vara lite sur men det är Filippa’s favorit så hon är ganska van. Korona är också ganska snabb, hon tar stora kliv och är väldigt tjock.
Det var 10 minuter kvar tills vi skulle hämta hästarna, så jag och Filippa bytte om till ridkläder och när vi kom ner kom vi i samma tid som ridläraren Ewa.
Det var hon som sa till oss när och vad vi skulle göra.
Vi gick in i Sadelkammaren och tog grimmorna och hinkarna. Sedan ställde vi hinken vid varsin plats i paddocken medans vi tog grimmorna och gick till hagen där hästarna stod. Camelia och Korona som var hyfsat bra vänner stod bara två meter ifrån varandra, så jag och Filippa kunde gå med varandra i hagen.
Camelia tog upp sitt fina huvud när jag kom närmare.
Jag ropadepå henne och hon kollade mycket nyfiket på mig och undrade nog om jag hade godis med mig.
Det hade jag inte men när jag var tre meter ifrån henne så kom hon till mig ändå.
Korona stod där så snällt när Filippa kom. Ibland kan Korona försöka nafsa när folk ska fånga henne, men mot Filippa är hon snäll. Eftersom hon lärt känna henne. Som Camelia har lärt känna mig.
Vi borstade i cirka en halvtimme. Sedan frågade jag om vi fick vara barbacka idag. Och det var då Ewa kom på att idag skulle alla vara barbacka!
När Ewa ropade ut att ingen behövde ha sadel såg man ett litet leende och de som var klara gick in med hinken i Sadelkammaren och tog tränset.
Det var bäst underlag i ridhuset för att rida idag. Så det fick bli att vi skulle rida där idag.
När man hade tränsat så ledde vi de till ridhuset och där inne hoppade vi upp.
Filippa kunde inte komma upp på Korona barbacka så Ewa fick hjälpa henne, men jag kom upp.
Det var lite krångligt men det gick. Vi började att skrittade två varv där inne. Sedan kortade vi upp tyglarna och började trava. Idag skulle vi hoppa, så medans Ewa ställde fram hinder åt oss så red vi runt lite i ridhuset. Vi hann tillochmed ta en galopp.
Sedan började Ewa ropa ut vem som skulle börja hoppa. Först ut var en tjej som skulle rida en häst, eller snarare en ponny som heter Herkules. Han var beige i pälsen och hade lite man. Han såg ut som en tävlingshäst. Fast jag själv tycker inte att han har så fin färg. Men hoppa, ja det kan han verkligen!
Vi skulle hoppa två hinder, först ett som låg på 40 cm och sen fick man hoppa 50 cm om man ville.
Både jag och Filippa hade till och med hoppat 60 cm, men då hade vi sadel. Det är faktiskt en helt annat sak barbacka. Speciellt eftersom Korona hade stubbman och Camelia kunde sticka eller bli rädd för hindret.
För det är så att Camelia är väldigt rädd för hinderstöd, bommar, ovanliga ljud, höga ljug, saker som kommer plötsligt och nya saker.
Hinder kunde hon tycka var jätte läskiga.
Först ut var då Herkules, tjejen som red honom fick sitta och skänkla väldigt mycket för Henke som han kallades var duktig på att hoppa, men han var seg.
Men tjejen som heter Steffi red honom jätte bra!
Henke hoppade första hindret bra och Ewa frågade om hon ville ta 50 hindret. Hon sa ja och kom i galopp mot hindret. Det såg så enkelt ut! Henke bara flög över hindret som att det var hur enkelt som helst.
Sen var det några andras tur men sen var det äntligen Filippa’s tur. Hon kom i trav mot första hindret, för Korona var ju 40 cm ingenting så Filippa nöjde sig med att trava mot det. Det såg väldigt fint ut när de hoppade. Även då frågade Ewa om Filippa ville ta 50 hindret. Hon tvekade lite men Ewa sa att hon visste att Filippa skulle klara det. Så hon valde att hoppa.
När hon gick förbi mig sa jag tyst: ’’Det här klarar du!’’
Filippa log mot mig och travade iväg, när hon var rakt mot hindret fattade hon galopp. Jag kollade med stora ögon på Filippa. Det var ju första gången hon hoppade så högt barbacka. Jag höll tummarna för att det skulle gå bra och Korona lyfte från marken och hoppade över hindret. När de hade landat klappade hon Korona och Ewa ropade: ’’Bra, jätte fint Filippa!’’
’’Moah, nu är det din tur!’’
Jag tog ett djupt andetag och skänklade på Camelia som gick lite fegt framåt. Även fast hon är feg så är hon väldigt snabb. Man kan säga att hon är het på båda sätten!
<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /><o:p></o:p>
Comment the photo
haha jaa visst ;D <333333333333333333333333333
Fast jag har hoppat typ 80 som högst xd <3
hehe, jag är fegis :p <333333333333
Men tack för att du påminde mig ändå :D
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mo4h/502854194/