Thursday 8 March 2012 photo 3/4
|
Asså jag orkar inte.
När jag skriver en text om Sam, då tänker jag: ''Men hallå Camelia då!?''
Det är ju fan tack vare Camelia som jag fortfarande har den glädje jag har, det är tack vare Camelia som jag står där jag står, och orkar stå kvar. När jag slutade med Sam mådde jag skit. Jag hade tänkt väldigt länge på att börja rida Camelia, men jag ville inte fråga, men en dag sa de att jag skulle ta henne. Och med en gång fick jag en liten kick, av glädje. Det gick inte så bra, Camelia var rädd och vi höll på med bommar. Men jag fick då en bild av hur Camelia är, och jag blev kär. Liksom, om jag då skriver en text om Sam så känner jag liksom att allt är ju tack vare Camelia. Asså att jag börja rida Sam var att jag älskade han och allt, de sa att jag skulle testa han och jag fastnade för han. Och visst, han har hjälpt mig ur otroligt många svåra situationer och får mig alltid att må bättre.
Men jag red ju Camelia efter Sam liksom, hon var ju en fortsättning.
Hon fick mig att fortsätta mitt liv roligt, och inte deprimerande.
Hon fick mig att fatta att mitt hjärta kan släppa in andra, som henne själv.
Men jag kommer ändå alltid älska Sam.
Men Camelia stiger och stiger, jag vet snart inte..
Usch, jag trodde aldrig att jag skulle skriva/säga detta..
Men med tårar i ögonen så vet jag inte vem som är min favorit av Sam och Camelia. Usch, jag gillar inte detta, men de hamnar nog på samma plats.
Men Sam har en speciellare plats liksom. Asså jag rider han inte, jag har han nästan aldrig. Ska snart sluta helt, en söndag har jag han. Det är nog sista gången jag är uppskriven på han, antagligen, kanske.
Men.. Camelia är mer liksom ''ååh älsklingen, hon är bäst, hon är min favorit''
Men Sam, han har någon annan plats i mitt hjärta.
Jag kan inte förklara det, jag försöker men det går inte.
Men det är inte så att jag bara dissar Sam, nej nej aldrig!
Men jag kan liksom inte bara: ''Camelia är bäst fast Sam är bättre''
i resten av mitt liv. Då blir det ju löjligt.
Men vad jag än skriver om Camelia så ska ni veta att Sam har ändå en högre plats i mitt hjärta, och jag har lovat mig, Sam och alla andra att INGEN kan ta den platsen. Ingen, Ingen.
Det är ju fan tack vare Camelia som jag fortfarande har den glädje jag har, det är tack vare Camelia som jag står där jag står, och orkar stå kvar. När jag slutade med Sam mådde jag skit. Jag hade tänkt väldigt länge på att börja rida Camelia, men jag ville inte fråga, men en dag sa de att jag skulle ta henne. Och med en gång fick jag en liten kick, av glädje. Det gick inte så bra, Camelia var rädd och vi höll på med bommar. Men jag fick då en bild av hur Camelia är, och jag blev kär. Liksom, om jag då skriver en text om Sam så känner jag liksom att allt är ju tack vare Camelia. Asså att jag börja rida Sam var att jag älskade han och allt, de sa att jag skulle testa han och jag fastnade för han. Och visst, han har hjälpt mig ur otroligt många svåra situationer och får mig alltid att må bättre.
Men jag red ju Camelia efter Sam liksom, hon var ju en fortsättning.
Hon fick mig att fortsätta mitt liv roligt, och inte deprimerande.
Hon fick mig att fatta att mitt hjärta kan släppa in andra, som henne själv.
Men jag kommer ändå alltid älska Sam.
Men Camelia stiger och stiger, jag vet snart inte..
Usch, jag trodde aldrig att jag skulle skriva/säga detta..
Men med tårar i ögonen så vet jag inte vem som är min favorit av Sam och Camelia. Usch, jag gillar inte detta, men de hamnar nog på samma plats.
Men Sam har en speciellare plats liksom. Asså jag rider han inte, jag har han nästan aldrig. Ska snart sluta helt, en söndag har jag han. Det är nog sista gången jag är uppskriven på han, antagligen, kanske.
Men Sam, han har någon annan plats i mitt hjärta.
Jag kan inte förklara det, jag försöker men det går inte.
Men det är inte så att jag bara dissar Sam, nej nej aldrig!
Men jag kan liksom inte bara: ''Camelia är bäst fast Sam är bättre''
i resten av mitt liv. Då blir det ju löjligt.
Men vad jag än skriver om Camelia så ska ni veta att Sam har ändå en högre plats i mitt hjärta, och jag har lovat mig, Sam och alla andra att INGEN kan ta den platsen. Ingen, Ingen.
Annons