Saturday 28 November 2009 photo 1/1
|
Hon står vid badrumsskåpet och sväljer allt som finns där
och tårarna rinner ner för hennes bleka kinder
allt för mycket minnen hon vill inte finnas längre
och om hon tar sitt liv kommer ingen minnas henne
hon har ju inga vänner så vad spelar det för roll?
sina piller och av sitt rum fullt, hon kan inte leva utan dom.
hon öppnar luckan, tar ut en burk, skruva upp locket
och sväljer innehållet på 1 sekund.
för en liten stund ser hon hela sitt liv bara blåsa förbi,ja pasera i revy
hon vaklar till och faller handlöst ner på golvet
vill inte resa sig upp hon har aldrig haft den orken.
flickan ber, hennes önskan har blivit uppfylld
efter ett tag känner hon hur hon blivit upplyft
å hon bara spyr upp allt det som hon svalt
nu lever hon fortfarande och hatar det hon har
Livet kan vara emot en och livet kan vara bra
Olika känslor från dag till dag
Allting blev för mycket hon orka inte mer
hon står där på berget och tittar sorgset ner
Å allting känns så fel och hon undrar just varför
hon skulle få alla dess problem?
Hon tar tag i kniven och drar den sakta längs sin arm
och hon hatar det faktum att hon måste finnas
Denna kvinnan drar sig inte, de hon bestämt är att
dra kniven längs sin pulsåder tills den når hennes skelett
Hon börjar sakta låta kniven skära igenom hennes hud
gråter som aldrig, och kan inte beskriva de hon känner nu
blodet rinner men hon njuter av det hon ser
tårarna faller medans hon faller ner och ber
Hon vänder blicken bort från det mörka hon sett innan
och hon ler med glädjetårar från hennes mörkbruna ögon
Kroppen börjar sväva och armen börjar domna
och hon ligger skrattandes tills hon somnar.
När denne känner att nu är det slut på all sorg
men hon vaknar nästa dag på sitt blodiga golv
Livet kan vara emot en och livet kan vara bra
Olika känslor från dag till dag
Allting blev för mycket hon orka inte mer
hon står där på berget och tittar sorgset ner
Nu står hon på klippan med huvudet fullt av tankar
inga piller kvar i skåpet men med såriga armar
Hon andas häftigt, denna gången ska hon lyckas
hon styrs över rösten som får henne att lyssna
Än kan ingen bestämma och ger henne ingen frid alls
men nu när sista chansen kommer för henne att sluta lida
Ett liv utan knivar,ett liv utan alla sår
Domedagens hoppvind, tar tag i hennes hår
hon öppnar sina ögon och hon känner att hon finns
för runt denne sjukhusbädden står hennes nära vänner och familj
Ett leende på läpparna för nu har hon förstått att hon är inte meningslös
utan att hon betyder nått.
Hennes självmordförsök har fått henne att förstå att ett liv är något värdefullt och är inget att slösa på.
Hennes liv var värdefullt men det var svårt att se de
och hon gråter av den glädje att hon slutligen lever.
Directlink:
http://dayviews.com/mown/427387508/