Egentligen vet jag inte vad jag ska säga,jag vet inte om jag har något att säga för den delen! Den mesta tiden sitter jag mest och gråter samtidigt som jag lyssnar på Sigur Ros- Vaka för jag vet att du tyckte det var deras vackraste låt. Jag tänker på din familj och allt det där som betydde mest för dig och undrar varför du valde denna vägen. Det finns så mycket att säga om dig, mycket gott och ont som med alla andra människor, såklart. Du kommer vara med mig resten av livet , tyvärr inte på det sättet jag helst av allt ville. Du var en fantastisk personlighet, den personen jag känner med mest IQ. Du lärde mig massor om film, musik och framförallt om hur man har roligt. Det kommer kännas tomt att inte höra dig skrika om hur tajta min handbollshorts är, eller dina lögner om mig och gotharen på Rip It up, och dina berättelser om Lindell o Relle som man hört 2000 gånger.. Det kommer kännas förjävla tomt att aldrig se dig ringa och fråga var festen är i helgen. Det kommer ta en tid innan det kommer kännas bra igen. Det kommer kännas att aldrig stå och vänta på dig utanför på systemet och att aldrig mer kunna skämta med ana. Jag saknar dig redan så mycket, jag kan itne sluta tänka på dig och undra varför det gick så fel. Ditt liv blev för kort, men du upplevde antagligen mer under dina år än vad jag kommer uppleva i hela mitt liv. Och jag visste att du hade kul även om jag inte gråter mindre för det. Jag hoppas du sitter på något party ställe var du än är nu och dricker dina samboka eller Henkel Trocken. Det förtjänar du!

nej det är svårt, han var ju trots allt schtekarN.