April
Sunday 24 June 2012 photo 1/1
|
Som en del kanske redan vet är jag en av de som fått hem Papova hos mina guldhamstrar, tanken var att jag ändå skulle ha kvar mina djur men då i livslång karantän.
Nu när ytterligare ett fall av Papova har blivit känt, och personen som nu blev drabbad- blev det pga att denne agerat chaufför till mig och mina importer då jag hämtade dem så känns det bara dumt och egoistiskt att ha kvar mina djur. Jag har fått mig ännu en tankeställare..
Det handlar inte bara om mig och mina djur, utan även de som riskerar att få hem något PGA mina djur.
Även om de hade kunnat leva och må bra flera år till så vill jag inte riskera att sprida smittan vidare, och mina djur var med all sannorlikhet smittade, det har jag fått svart på vitt.
Även om de inte visade några symptom så kommer jag annars alltid att gå omkring och vara orolig, och det orkar jag inte i längden.
Att de var en smittokälla kommer jag aldrig att komma ifrån..
Hade det rört sig om ett par månader hade jag inte släppt taget om dem, men jag vill inte gå och vara orolig för andra i 2-3 år framöver bara för att jag älskar mina djur och inte vill ta farväl av dem. Från de att Papova blev känt har mitt enda mål varit att inte behöva göra mig av med mina djur, jag struntar i allt vad avel heter så länge jag slipper ta bort dem!
Men med tiden har väl även jag insett att det finns inget mellanläge, så länge jag har dem kvar så finns risken att någon annan också blir drabbad.
Så nu får det räcka, jag kan inte bara tänka på mig själv.. 24 älskade små liv har nu blivit begravda i en och samma grav, något jag hoppas att jag aldrig mer behöver uppleva!
Jag saknar dem oerhört, och det gör så ont i hjärtat att man blivit tvungen att inse att det faktiskt inte går att ha kvar dem hur gärna man än hade velat. Känns som ett stort svek, men å andra sidan vet jag att mina djur hade det bra hela tiden och det är det viktigaste. De mådde inte dåligt, och dom tänker inte "varför gjorde du såhär mot oss?!" och det är väl det som är trösten i det hela. Det är endast mina tankar och mitt bekymmer, min sorg och mitt beslut.
Vill även passa på att säga att även om det är helt åt fanders med detta virus, så får vi inte sluta leta mer information, ju mer vi lär oss om hur det fungerar och hur det sprids desto lättare blir det framöver att handskas med.
Vill även tacka alla ni som stått vid min sida och tröstat, informerat, peppat och ventilerat detta. Ni som inte lägger energi på att klanka ner på allt och alla utan faktiskt ser det för vad det är- och lägger energin på rätt saker, ni ska ha en stor eloge!
Å ni som skiter i karantän trots att ni borde ha en sådan- jag hoppas att ni får er en tankeställare någon gång! >_<
Samtidigt som det är så himla jobbigt att behöva ta farväl av de man älskar mest här på jorden, så känns det ändå som en lättnad att slippa tänka på det här. Nu återstår bara att städa ur alla burar och kasta alla leksaker, sanera allt och försöka leva i nuet.
Jag kommer aldrig att sluta älska dem, och jag kommer alltid att minnas varenda en- som en del av mig själv ♥
Dom har verkligen fått mig till en bättre människa på alla sätt och vis, tack vare dem har jag lärt mig vad som är viktigt här i livet.
Att älska så mycket man kan, medan man kan..
Vila i frid. Jag älskar er.
Som en del kanske redan vet är jag en av de som fått hem Papova hos mina guldhamstrar, tanken var att jag ändå skulle ha kvar mina djur men då i livslång karantän.
Nu när ytterligare ett fall av Papova har blivit känt, och personen som nu blev drabbad- blev det pga att denne agerat chaufför till mig och mina importer då jag hämtade dem så känns det bara dumt och egoistiskt att ha kvar mina djur. Jag har fått mig ännu en tankeställare..
Det handlar inte bara om mig och mina djur, utan även de som riskerar att få hem något PGA mina djur.
Även om de hade kunnat leva och må bra flera år till så vill jag inte riskera att sprida smittan vidare, och mina djur var med all sannorlikhet smittade, det har jag fått svart på vitt.
Även om de inte visade några symptom så kommer jag annars alltid att gå omkring och vara orolig, och det orkar jag inte i längden.
Att de var en smittokälla kommer jag aldrig att komma ifrån..
Hade det rört sig om ett par månader hade jag inte släppt taget om dem, men jag vill inte gå och vara orolig för andra i 2-3 år framöver bara för att jag älskar mina djur och inte vill ta farväl av dem. Från de att Papova blev känt har mitt enda mål varit att inte behöva göra mig av med mina djur, jag struntar i allt vad avel heter så länge jag slipper ta bort dem!
Men med tiden har väl även jag insett att det finns inget mellanläge, så länge jag har dem kvar så finns risken att någon annan också blir drabbad.
Så nu får det räcka, jag kan inte bara tänka på mig själv.. 24 älskade små liv har nu blivit begravda i en och samma grav, något jag hoppas att jag aldrig mer behöver uppleva!
Jag saknar dem oerhört, och det gör så ont i hjärtat att man blivit tvungen att inse att det faktiskt inte går att ha kvar dem hur gärna man än hade velat. Känns som ett stort svek, men å andra sidan vet jag att mina djur hade det bra hela tiden och det är det viktigaste. De mådde inte dåligt, och dom tänker inte "varför gjorde du såhär mot oss?!" och det är väl det som är trösten i det hela. Det är endast mina tankar och mitt bekymmer, min sorg och mitt beslut.
Vill även passa på att säga att även om det är helt åt fanders med detta virus, så får vi inte sluta leta mer information, ju mer vi lär oss om hur det fungerar och hur det sprids desto lättare blir det framöver att handskas med.
Vill även tacka alla ni som stått vid min sida och tröstat, informerat, peppat och ventilerat detta. Ni som inte lägger energi på att klanka ner på allt och alla utan faktiskt ser det för vad det är- och lägger energin på rätt saker, ni ska ha en stor eloge!
Å ni som skiter i karantän trots att ni borde ha en sådan- jag hoppas att ni får er en tankeställare någon gång! >_<
Samtidigt som det är så himla jobbigt att behöva ta farväl av de man älskar mest här på jorden, så känns det ändå som en lättnad att slippa tänka på det här. Nu återstår bara att städa ur alla burar och kasta alla leksaker, sanera allt och försöka leva i nuet.
Jag kommer aldrig att sluta älska dem, och jag kommer alltid att minnas varenda en- som en del av mig själv ♥
Dom har verkligen fått mig till en bättre människa på alla sätt och vis, tack vare dem har jag lärt mig vad som är viktigt här i livet.
Att älska så mycket man kan, medan man kan..
Camera info
Jag tänker på dig och de andra som tvingats ta ett sånt beslut, vad starka ni är.. En stor bamsekram till dig som måste gå igenom detta. <3
Du vet vart jag finns om du behöver nån å prata med som sagt. <3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/odette/506798563/
Visa toppen
Show footer