I´m gonna tell you I miss you, even though I know you won´t bother...'

Det kanske bara är jag som har dragits med i tiden, och liksom glömt, men nu har jag kommit till en tidpunkt då jag har insett hur mycket jag faktiskt saknar dig.
Jag minns det vi hade, för ungefär ett år sedan, hur kul vi hade. Hur vi drev omkring med folk, eller aa, mest med oss själva kanske. Vi träffades varje dag, till och med när jag var sjuk, då fanns du där, varenda jävla dag, ända tills jag var stark nog att stå på benen igen, vilket jag är evigt tacksam för.
Jag minns nyår,och Pink-ladies och Nkpg, och f*****s -filmen och baket, och picknicken i januari, och M och C, och vår godisdiet....haha jag minns alla stunder med dig, det var underbart.
Vi blev T och S. Bara T och S. Och för mig gick det för långt när folk inte längre visste mitt förnamn...utan kallade mig för det. Det var då det vände för mig...tyvärr...
Jag vet att jag lovade: BARA du och jag...men ännu en ängel kom in i mitt liv...och jag är ledsen...jag ville inte svika...men jag gjorde det ändå...

Mitt första möte med honom...blev det sista med dig...

och det är det som gör så ont inom mig...att min kärlek blev mitt val

Vet att det aldrig kan bli som förr...men jag hoppas att du inte hatar mig...för jag älskar dig<33

Och du vet vem du är!

kanske lite töntigt att skriva på bdb...men faktiskt ändå stället du lägger märke till mig...

en grejj bara...