Thursday 15 September 2011 photo 1/1
|
Den här texten är för att någon frågade förut och jag gav ett svar, men jag vill utveckla det.
Handlade om hur koreansk indie låter, och mitt svar var 'som indie, fast på koreanska'.
Jag har tänkt lite, efter att jag satte mig och lyssnade på Super Junior-M, vilka inte är indie men som sjunger på mandarin (vilket är ett språk jag älskar) och en del av deras låtar är fruktansvärt underbart europeiska i stilen, och jag funderade på hur man ska förklara det mjuka och "asiatiska" stilarna i mycket östasiatisk musik, men kanske framförallt det som finns i indie-n då.
Det låter kanske mysko och så, hur ska jag förklara det här... jag kan ju inte musik.
Tänk lite som... ljudet av en såpbubbla.
Inte ljudet av när du blåser eller när den spricker, men den klara regnbågsfärgade magin du känner i kroppen när du ser en såpbubbla, som du skulle känna vibrera genom hela kroppen om du vidrörde en bubbla utan att den sprack.
Så låter koreansk indie pop, iallafall den jag har. Både regnbågsfärgad i starka klara färger och ändå så är den indie som lutar åt dream pop/shoegaze hållet ofta ganska så ljusröd om den inte är som en sorgsen vind vid en tom strand.
...jag beskriver musik så bra, ja.
Men det är så den låter och känns.
Indie överlag är mjuka lakan med bara lite textur under fingertoppar, lätta och och bleka färger som svävar som de toner de är, trollbindande och bortförande, en värld spunnen som varar under längden av en låt.
(Eller flera, om hela albumet har samma tema och då också känsla.)
Handlade om hur koreansk indie låter, och mitt svar var 'som indie, fast på koreanska'.
Jag har tänkt lite, efter att jag satte mig och lyssnade på Super Junior-M, vilka inte är indie men som sjunger på mandarin (vilket är ett språk jag älskar) och en del av deras låtar är fruktansvärt underbart europeiska i stilen, och jag funderade på hur man ska förklara det mjuka och "asiatiska" stilarna i mycket östasiatisk musik, men kanske framförallt det som finns i indie-n då.
Det låter kanske mysko och så, hur ska jag förklara det här... jag kan ju inte musik.
Tänk lite som... ljudet av en såpbubbla.
Inte ljudet av när du blåser eller när den spricker, men den klara regnbågsfärgade magin du känner i kroppen när du ser en såpbubbla, som du skulle känna vibrera genom hela kroppen om du vidrörde en bubbla utan att den sprack.
Så låter koreansk indie pop, iallafall den jag har. Både regnbågsfärgad i starka klara färger och ändå så är den indie som lutar åt dream pop/shoegaze hållet ofta ganska så ljusröd om den inte är som en sorgsen vind vid en tom strand.
...jag beskriver musik så bra, ja.
Men det är så den låter och känns.
Indie överlag är mjuka lakan med bara lite textur under fingertoppar, lätta och och bleka färger som svävar som de toner de är, trollbindande och bortförande, en värld spunnen som varar under längden av en låt.
(Eller flera, om hela albumet har samma tema och då också känsla.)
Annons