May
Tuesday 6 September 2011 photo 3/7
|
Change
Nu kommer del två om hur Kammis hamnade hos mig.
När jag för första gången skulle rida ut på Kammis själv gick det helt åt helvete! Jag kom inte ens från stallplanen utan Kicki fick smacka på och efter mycket om och men kom vi iväg. Väl ute i skogen gick det väl hyffsat bra men det höll inte i sig speciellt länge. Den katastrofen hade bara varit den första av många.
Kammis drog igång och började testa mig ordentligt! Hon gick igenom hela registret av dumheter… Sen började hon om och testade dumheterna på nytt för att se om dom kanske funkade andra gången.
Först vägrade hon låta mig ta henne i hagen. Jag fick inte ens komma i närheten. Hon stegrade och bockade och for som ett skott från ena sidan av hagen till den andra. Sket fullständigt i mig. Andra kunde gå ut och ta henne hur lätt som helst men jag fick inte komma i närheten… Det kunde ta mig en timme innan jag fick tag i henne.
Sen började hon ignorera mina hjälper, hon gick precis dit hon själv ville, gjorde precis vad hon själv ville. Hon började bli hypernervös när jag red. Trots att vi bara skrittade en kort runda kunde hon vara så genomsvettig att det såg ut som att jag hoppat i sjön med henne.
Hon började låtsas vara livrädd för saker. Hon höll på och kastade sig som en jävla idiot. Vågade inte gå ner i vattenpölar och dansade runt som om det fanns spöken överallt.
En period började hon dra åt höger. Spelade ingen roll när och vart, helt plötsligt bara drog hon åt höger och gav jag efter kunde hon bara vända och braka rakt in i vad som nu fanns till höger… Hon gick rakt in i skogen, klev ner i diken… Hon bara skulle åt höger.
Det kändes så jävla tröstlöst. Jag kunde inte ens skritta ut en runda utan att det var kaos. Kicki erbjöd sig att följa med ut för att försöka se vad som gjorde att Kammis betedde sig som hon gjorde. Självklart var Kammis lugn den dagen! Kicki var i princip den enda som ridit Kammis dom senaste fyra åren så gissningen var att Kammis blev nervös med mig eftersom hon inte litade på mig som flockledare och att jag kunde skydda henne. Det var nog bara fortsätta kämpa på tills Kammis accepterade mig.
En dag när jag var ute och skrittade på långa tyglar fick Kammis plötsligt för sig att det var krokodiler i en vattenpöl. Precis när hon skulle sätta hoven i vattnet kastade hon sig, tvärvände och stack i travartrav. Jag var så nära att dyka rakt i pölen! När jag fått stopp på hästen och klättrat på plats i sadeln igen var jag så obeskrivligt arg på henne. Knäppa häst, hon hade ju något fel i huvudet. Jag hade i princip bestämt mig för att sluta rida henne, det var inte roligt längre när allt vi gjorde var att bråka. Men när jag pratade med Kicki lyckades hon dock övertala mig om att kämpa lite till.
Annons
Recent visitors
Camera info
Camera DSC-W170
Focal length 5 mm
Aperture f/8.0
Shutter 1/130 s
ISO 100
Directlink:
http://dayviews.com/ridtravargrupp/495772651/
Visa toppen
Show footer