Monday 12 September 2011 photo 1/19
|
Del 8
Kortvarig lycka dock… Hennes sadel passade inte längre! När jag började rida henne kunde jag knappt rida lätt och nu skulle jag rida barbacka, det hade jag iofs testat tidigare men ja, inte var det helt lätt… Men det gick det också. Jag upptäckte att jag kunde göra saker med henne jag aldrig hade kunnat tro var möjligt. Jag red henne barbacka i två månader och mot slutet gick det ganska bra att trava barbacka och jag provade tom att gallopera barbacka. (Vilket iofs slutade med att jag trillade av, men det är en annan historia).
Sen träffade vi äntligen sadelprovarna från Sharpmans ute på Ingelsta gård. Jag hade aldrig tidigare åkt med häst, aldrig kört hästtransport eller ens kört med vanligt släp! Men det gick det med! Jag kunde lasta och åka med Kammis helt själv och hon uppförde sig perfekt! Jag åkte även med henne i över två timmar ner till Östergötland och var på en veckas ridläger och hon var en ängel att ha med! (Sen trillade jag iofs av efter halva lägret och kunde inte rida mer, men det är också en annan historia).
Nu börjar det lossa, nu börjar saker och ting fungera. Det känns som att vi börjat hitta varandra. Vi gör så mycket tillsammans som jag aldrig hade kunnat tro var möjligt. Jag har lärt mig mer av henne och Kicki än jag någonsin skulle kunnat lära mig på ridskolan. Det har varit många tunga stunder då ingenting funkat och jag känt mig obeskrivligt uppgiven och ledsen men när det väl går bra så känner man att det varit värt varenda tår.
Jag har trillat av henne fyra gånger på ett och ett halvt år och slagit mig mer eller mindre allvarligt. Men jag har aldrig varit rädd för att hoppa upp på henne, jag vet att hon inte är en dum häst, hon är bara lite speciell. Hennes charm och utstrålning är helt otroligt och hon är verkligen en underbar vän.
Hon är det bästa som hänt mig <3
Slut
(Fast... Det är ju aldrig riktigt slut. Sagan fortsätter förhoppningsvis i många år till)
Annons
Camera info
Camera DSC-W170
Focal length 5 mm
Aperture f/3.3
Shutter 1/100 s
ISO 100
Evelina Olsson
Mon 12 Sep 2011 19:36
Vilken historia! Har ju ridit på ridskola 9 år och började rida en travare för ca2 år sedan. Under dessa 2 åren jag har ridit honom har jag lärt mej mer än under alla år på ridskola. Finns ingen chans att jag skulle lärt mej allt jag gjort på ridskola. Det är så mycket mer än bara ridning...
KamakuraSimb
Mon 12 Sep 2011 20:37
Det är precis samma som för mig =) Man inser ju först nu hur mycket pengar man slängt bort på ridskolan. Jag blev ju som en nybörjare igen när jag började rida Kammis.
Evelina Olsson
Wed 14 Sep 2011 09:50
Ja precis! Det sista året har jag bara ridit på ridskola för att träffa folk och så :) jag fick verkligen börja om från början när jag började rida Diablo. Han är väldigt känslig i munnen och då rider man ju på lite lösare tyglar för han bär upp sej själv väldigt bra och inte vill ha/behöver stöd i munnen. På honom behöver man bara ge små hjälper. Men på ridskolan blir det helt tvärtom och det känns så fel att behöva ta till så kraftiga hjälper.
CherryPinUp
Mon 12 Sep 2011 10:07
Hon påminner så om min fd häst Roxette. Totalt omöjlig att ha o göra med slängde av allt o alla (utom mig)
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ridtravargrupp/496023755/