May
Wednesday 2 May 2012 photo 2/9
|
Change
Alla som har problem med sin häst/ponny borde läsa min historia.
Egentligen borde alla läsa men... Ja jag vet att det är svårt att orka med långa texter.
Jag har ridit Kammis i två och ett halvt år och ägt henne i två. Hon är en riktig enmanshäst och accepterar bara en person åt gången och när jag började rida henne som medryttare var den personen hennes ägare förstås. Även sen när Kammis blev min förstod hon ju inte riktigt att hon var min och inte fortfarande förra ägarens. Kammis fick stå kvar på förra ägarens gård vilket bidrag till att hon hade så svårt att förstå. "Hennes människa" var ju i stallet varje dag men tog inte hand om henne utan jag kom och kidnappade henne och red ut osv.
Kammis accepterade mig inte! Förra ägaren var hennes människa och jag kunde dra åt helvete ungefär... Kammis hade ju ingen aning att det faktiskt var mitt namn som stod på ägarpapprerna.
Jag fick inte fånga henne i hagen. Antingen bara gick hon iväg eller så drog hon i full karriär till andra änden av hagen så fort jag kom i närheten. Kunde hålla på en timme, två timmar... Fick ibland ringa på hjälp. Vem annars som helst kunde hämta in henne hur lätt som helst men jag fick inte komma i närheten.
När jag red var hon supernervös, hon var spänd som en fiolsträng och även om vi bara varit ute och skrittat i 20 min såg hon ut som hon hoppat i sjön. Helt totalt genomsvettig blev hon, mer eller mindre varje gång.
Hon kastade sig för allt och inget. Tänkte alltid att jag skulle räkna men jag tappade alltid räkningen vid 15-20 gånger sådär. Det var allt från ryck till att verkligen vräka sig åt sidan.
Hon VÄGRADE gå ner i vattenpölar, även om jag försökte styra henne runt pölen gick hon mot den och sen tvärstannade precis innan och dummade sig massor i protest.
Hon kunde skritta hyffsat lugnt på lång tygel och från ingenstans verkligen tvärstanna, vräka sig runt och dra av i travartrav. (Fattar inte hur jag lyckades sitta kvar, speciellt inte barbacka).
En period kunde hon helt plötsligt bara svänga tvärt åt höger. Hoppade över diken, brakade rakt in i skogen, spelade ingen roll hur vart och när utan hon bara drog åt höger.
När jag skulle rida ut gick det i snigelfart ut och hon stannade och backade och skulle vända och så gick det i turboskritt hem. Ofta så var det huvudet upp, ryggen ner, bogen fram och så bara taktade och dansade hon hela vägen hem.
I traven var det antingen huvudet tvärt upp, rumpan ner och nån sorts ryckig taktande hopp eller så drog hon iväg i travartrav. Hon kunde hänga sig i tränset så tungt att det kändes som tyglarna satt i sten och hur många halvhalter jag än gjorde travade hon iväg som ett lokomotiv, hon bara plöjde på precis som hon kände för.
Oftast betydde tydligen alla mina hjälper "spring så fort du kan". Så jag kunde inte göra halvhalter, inte svänga, inte flytta undan skänkeln för så fort jag gjorde något drog hon av i travartrav. Jag kunde aldrig skritta på kort tygel för så fort jag kortade tyglarna drog hon av i travartrav.
Jag kunde inte rida på banan för hon bara kastade sig och i traven drog hon av i 120 och bara älgade på. Fick inte ut henne på spåret eller i hörnen, kunde inte ställa henne i hörnen. Hon gick med huvudet ut och rumpan innanför och bara fort runt runt... Kunde inte heller tömköra eller longera för hon bara drog av som en jävla idiot i travartrav och höll på att dra omkull mig. Lyssnade inte alls...
Jag fick ofta ingen kontakt med henne alls utan hon blev som att hon gick in i en egen liten bubbla och var helt okontaktbar och om jag försökte spräcka bubblan och komma åt henne blev hon helt tokig.
Jag kunde bara trava typ 10 steg eftersom hon gick så konstigt i traven så jag var påväg av varje gång och jag orkade inte hålla ihop henne när hon bara drog iväg. Gjorde jag halter gick hon igen när hon kände för det och gjorde jag en ny halt blev hon svinarg och kastade med huvudet, vräkte sig bakåt, backade ner i diken, sparkade i marken, reste sig...
Det här är bara några av alla problem vi hade! Men känner att texten redan är alldeles för lång...
Det är först nu, två och ett halvt år senare som jag får in henne från hagen snabbt och själv. Jag kan rida en normal runda i skogen i skritt och trav och hon är lugn, blir inte genomsvettig och hon går i en fin, bra trav och en ordentlig skritt. Jag kan trava henne på banan utan att hon bara älgar på. Vi har enormt mycket kvar men vi har kommit en lång bit med våra problem.
Kanske är värt att tänka på... Speciellt för dom som haft ett problem med sin häst i två veckor och sen söker till ponnyakuten.
Annons
Camera info
Camera DSC-W170
Focal length 5 mm
Aperture f/3.3
Shutter 1/80 s
ISO 100
Millady
Wed 2 May 2012 15:25
Måste få säga, att jag känner igen mig något så förskräckligt i de flesta av dina problem. Jag har varit med om nästan precis samma saker osv och haft samma problem med min skrutt som jag haft i 4 år. I början var det verkligen inte roligt.. Jag var nära på att ge upp hur många ggr som helst.
Men, slit lönar sig, och man blir så glad när någon säger till en "åh vad fin häst du har" när man är ute o rider nuförtiden, eller när någon kommenterar en bild och säger det, och då känner man verkligen att man faktiskt åstadkommit något, stora framsteg. Tänk, om de vetat hur han varit för 4 år sedan.. !
Men, slit lönar sig, och man blir så glad när någon säger till en "åh vad fin häst du har" när man är ute o rider nuförtiden, eller när någon kommenterar en bild och säger det, och då känner man verkligen att man faktiskt åstadkommit något, stora framsteg. Tänk, om de vetat hur han varit för 4 år sedan.. !
KamakuraSimb
Wed 2 May 2012 15:41
Haha ja, när det går bra får man ju verkligen sin belöning =) Jag tror man kommer närmare sin häst och lär sig mer av att ha haft problem även fast det inte känns så kul just när problemen pågår
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ridtravargrupp/504858300/
Visa toppen
Show footer