Tuesday 21 April 2009 photo 1/2
|
Nu är det tisdag, jag sitter hemma framför teven utan bil. Lämnade in den på verkstaden imorse för oljebyte.. Drygt! Orkar inte gå ner och hämta den igen, haha :p
Sitter och tänker lite.. Jag blir så trött på att höra människor säga att alla har exakt samma förutsättningar för att "lyckas" i livet. Hur kan man vara så naiv att man verkligen kan stå för en sån absurd åsikt?
Tänk er själva, en kille (killer nummer 1) bor i en liten lugn stad med knappt någon brottslighet. Killen har en normal familj, mamman och pappan har standard lön så att de kan äta gott på helgerna och ibland unna sig en resa till ett soligt land. De bråkar lite ibland, mest om småsaker som t ex när sonen ska vara hemma på kvällen. Killen har ett mindre syskon som precis börjat ettan, själv går han sista året på gymnasiet. Han är ingen mönsterelev men han har inga bekymmer i skolan mer än att han pratar lite väl mycket på lektionerna. Han kommer snart få sina avgångsbetyg, fler VG än MVG. Inga G. Han vet vad han vill bli, jurist. Han vet att det är en svår utbildning, om han nu kommer in. Han får stöd från sin familj, de är villiga att kämpa tillsammans med honom i hans kamp för hans drömyrke. När han går ut skolan har hans pappa fixat ett jobb som assistent på en stor bilfirma. Killen planerar att ta ett sabbatsår för att samla ihop pengar till en bil så att han kan ta sig runt när han flyttat hemifrån. Han mår bra, hans tankar går bara åt till en sak, juristutbildningen. Han lyckas. Han vet att han kan.
Mitt andra exempel är en annan kille. Han liknar den första killen väldigt mycket, de är ungefär lika begåvade. Kille nummer 2 har dock fler G än VG men inget IG, det har han lyckats med. Han bor i en lika stor stad som kille nummer 1 fast med lite mer brottslighet, fast nummer 2 har hållit sig utanför de dåliga kretsarna. Han sköter sitt eget och det tar sin tid. Han bor i en familj med två alkoholiserade föräldrar och två mindre syskon. När han kommer hem från skolan städar han undan flaskor och tomburkar, han lagar mat till hela familjen och om han har tur kan han få lite ro att gå igenom sina läxor. Snart går han ut trean, han kommer att ta studenten. Hans dröm om att bli läkare känns långt borta när han stänger av teven i vardagsrummet, hans föräldrar ligger båda två däckade i soffan. Doften av alkohol ligger tung i hemmet, rengöringsmedlet rår på den värsta lukten men allt går inte att gömma med citrondoft. När klockan blir fem går han ifrån det lilla huset för att hämta upp sina småsyskon på fritids. Han stannar och pratar lite med fröknarna på skolan, säger att allt är bra samtidigt som han klistrar på ett falsk leende. Han vet att ingen märker något på honom, ingen vet att familjens skafferi gömmer en imponerande mängd sprit istället för mjöl, flingor och kaffe. Ingen märker något, det ser han minsann till. Hans småsyskon är fortfarande för små för att inse situationen, självklart märker dom att allt inte är som det ska vara men dom vet inte varför eller allt. De ska inte veta allt heller, tänker han när han tar sina småsyskon i händerna och går hemåt. Hans jobb är och har alltid varit att skydda familjen från utomstående, han har städat undan gräsmattan från skräp som hans föräldrar lämnat där. Han klipper gräset nån gång i veckan under sommaren för att inte grannarna ska misstänka något, om någon frågar varför aldrig hans pappa gör det säger han bara till dom att han drygar ut veckopengen. De vet inte att han inte får några pengar förutom en hundring när han ska gå till kiosken och köpa ciggaretter och snus till mamma och pappa. Han köper då och då ett paket med tuggummi men bara när han märker att spriten är nästan slut, annars får han stryk.
Killen vill bli läkare, han vet att han kan lyckas om han bara kommer in på utbildningen. Tyvärr är det bara elever med toppbetyg som har en chans att komma in och även om han mot förmodan skulle bli antagen hade han aldrig kunnat ge utbildningen den tid som krävs. Vem ska ta hand om familjen? Vem ska skydda mamma, pappa och hans två småsyskon? Nej, tänker han, det är lika bra att jag glömmer mina drömmar och hittar något mindre krävande jobb. Något där han får utföra lite fysiskt arbete, det är han bra på även utan utbildning.
Kan ni ärligt talat säga att alla har samma förutsättningar i livet? Tänk om.
Kan ni ärligt talat säga att alla har samma förutsättningar i livet? Tänk om.
Comment the photo
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sehnsuchtx/358329925/