Tuesday 24 March 2009 photo 1/2
|
En fin bild jag hittade pa datorn!
Det kanns bra att de dar hemma klarar sig utan problem utan mig!
Rosella pratar om dig varenda dag och undrar när du kommer hem. Har visat henne korten som du mailat över några gånger och hon säger varje gång hon ser dig med Andreas barn att det är du och Rosella när hon var liten. Kerrylynn saknar dig också även om hon inte kan uttrycka det med ord lika bra som Rosella.
Det är kul att Rosella tycker det är så roligt att skriva till dig. När hon skrev här om dagen gjorde hon det nästan alldeles själv. Hon har blivit duktig på att ringa själv på telefonen. Chris nummer kan hon utantill och rätt som det är har hon ringt utan att jag vet och pratat en stund. Sen förstår man när hon berättar något från samtalet att hon pratat med pappa på egen hand. Nils och Ingas nummer har hon skrivit upp på en lapp och ringer till dem också när andan faller på. Jag har inte vågat ge henne ditt nummer för då ringer hon väl mitt i natten. Värst är när hon läser på några av våra kom ihåg lappar och ringer upp något av de numren. Det brukar gå bra men blir lite pinsamt ibland för hon tycker ju att det är kul och prata med bara vem som helst. Hon brukar säga "hallå, hallå,hallå är du där? Jag heter Rosella vem är du?" Om personen i andra änden vill prata fixar hon det men det kan ju vara tvärt om och då kommer hon bara med luren till oss.
Kerrylynn har blivit ett riktigt sparkfreak. Här om dagen tog hon minsta sparken och gick ut hårt. Längst upp i backen vid stora fårhuset var bästa utgångsläget. Sen gällde det bara att sikta rätt så man inte landade i hundgården eller på jordkällaren. Bäst var att krascha i jättesnöhögen framför vardagsrumsfönstret. Hon var med på korpens redskapsgymnastik här om veckan. Jag får höja premien på barnförsäkringen för hon klättrade upp på allt som var möjligt och kastade sig rakt ut vare sig det fanns en tjock matta under eller ej. Vi kom hem med några fler bulor i pannan men det verkade inte bekomma henne. Jag vet inte om jag vill åka dit ensam med alla tre en gång till även om vi hade himla kul. Kanske det känns mindre farligt om hon hade hjälm på sig...
Hon pratar mycket bättre nu. Tydligare och med många ord i varje mening. Måste kännas skönt för henne att kunna göra sig mer förstådd. Hon kan klä på sig nästan helt själv. Det är väl strumporna som är knivigast.
Det kanns bra att de dar hemma klarar sig utan problem utan mig!
Rosella pratar om dig varenda dag och undrar när du kommer hem. Har visat henne korten som du mailat över några gånger och hon säger varje gång hon ser dig med Andreas barn att det är du och Rosella när hon var liten. Kerrylynn saknar dig också även om hon inte kan uttrycka det med ord lika bra som Rosella.
Det är kul att Rosella tycker det är så roligt att skriva till dig. När hon skrev här om dagen gjorde hon det nästan alldeles själv. Hon har blivit duktig på att ringa själv på telefonen. Chris nummer kan hon utantill och rätt som det är har hon ringt utan att jag vet och pratat en stund. Sen förstår man när hon berättar något från samtalet att hon pratat med pappa på egen hand. Nils och Ingas nummer har hon skrivit upp på en lapp och ringer till dem också när andan faller på. Jag har inte vågat ge henne ditt nummer för då ringer hon väl mitt i natten. Värst är när hon läser på några av våra kom ihåg lappar och ringer upp något av de numren. Det brukar gå bra men blir lite pinsamt ibland för hon tycker ju att det är kul och prata med bara vem som helst. Hon brukar säga "hallå, hallå,hallå är du där? Jag heter Rosella vem är du?" Om personen i andra änden vill prata fixar hon det men det kan ju vara tvärt om och då kommer hon bara med luren till oss.
Kerrylynn har blivit ett riktigt sparkfreak. Här om dagen tog hon minsta sparken och gick ut hårt. Längst upp i backen vid stora fårhuset var bästa utgångsläget. Sen gällde det bara att sikta rätt så man inte landade i hundgården eller på jordkällaren. Bäst var att krascha i jättesnöhögen framför vardagsrumsfönstret. Hon var med på korpens redskapsgymnastik här om veckan. Jag får höja premien på barnförsäkringen för hon klättrade upp på allt som var möjligt och kastade sig rakt ut vare sig det fanns en tjock matta under eller ej. Vi kom hem med några fler bulor i pannan men det verkade inte bekomma henne. Jag vet inte om jag vill åka dit ensam med alla tre en gång till även om vi hade himla kul. Kanske det känns mindre farligt om hon hade hjälm på sig...
Hon pratar mycket bättre nu. Tydligare och med många ord i varje mening. Måste kännas skönt för henne att kunna göra sig mer förstådd. Hon kan klä på sig nästan helt själv. Det är väl strumporna som är knivigast.