November
![Mörkrets Fall
[mitt bidrag till tävlingen]
"Hon var verkligen ett barn utav stjärnorna".
Meningen ur den gångna nattens dröm ekade i hans minne när vagnen hanfärdades i for iväg längs grusvägen, bort från henne, den fängslade oskulden.Ett lättnadens suck föddes djupt inne i hans kropp när han lämnade det områdesom på något märkligt sätt dominerades av hennes aura, och medan de vitahästarna stretade vidare i den becksvarta natten fylldes luften av en bedövandetystnad.
Tankarna virvlade som ett upprört hav inuti hans huvud och funderingarnakring hennes person lämnade många frågetecken, men mycket få svar. Minnet av hennes uppenbarelse där inne i cellen hörn, knäckt av fysiskapåfrestningar men med en vaken, energisk glim i ögonen, påverkade honom, en manav fin börd, på ett sätt som ingen, allra minst han, hade kunnat förutspå.
Hon väckte den del av hans samvete som ständigt tvivlade på om hansgärningar alltid varit de rätta. I hans förflutna fanns skuggor som den bundnakvinnans blotta närvaro hotade att väcka. Han kastade en blick ut i den tunga, svarta natten och de plågsammaminnena sköljde över honom med styrkan och intensiteten som hos enframstörtande fors. Hennes änglalika ansikte gled fram inför hans inre syn närhan slöt ögonen, och i sitt hjärta återvända han till Marias fängelse, och tillhennes besynnerliga historia. Färden hon vidtagit för att finna den rätta vägen hade fört henne in ien tragedi vars kulmen nu blivit hennes dödsdom. Hon delgav honom bilder ursitt förflutna och för honom verkade dessa händelser utan mening ochsammanhang.
Ensam vandrade Maria längs med strandkanten. Med de lömska klipporna somsitt enda sällskap inväntade hon sina förföljare. När hon hörde hästarsfrustande på backkrönet visste hon att tiden var mogen.
Hon skulle få sona den synd hennes fall medfört. VInden fattade tag ihennes långa hår och havsvattnet skyndade sig att sudda ut hennes fotspår närhon förgäves började att springa.
Han väcktes ur sitt minne av en vargs sorgsna ylande som bröt stillheten. Stearingljuset i hans hand, nattens enda ljuskälla, flämtade ochnär vinden utanför bytte riktning slocknade lågan. Då förstod han.
Förskräckt ropade han till kusken att återvända dit vartifrån de justkommit. Han var tvungen att förhindra den stundande katastrofen. Medan de vita springarna i en rasande fart förde honom tillbaka till fästningen hängav hansig å](http://cdn07.dayviews.com/96/_u3/_u2/_u1/_u6/_u8/_u0/u3216800/sfs_498462611_32846_1321017067.jpg)
Show more 
Saturday 24 December 2011 photo 9/28
|
Change
Novellen
I en musiklokal på en främmande skola, fanns ett leende, djupblåa ögon och en ängels röst. Hon står i hörnet av lokalen, lyssnar som förtrollad av en fe till en ängels röst. Deras blickar möts och en gnista sprakar till, de djupblåa möter skogens gröna . Han ler mot henne, hon ler tillbaka och känner hettan som pulserar i kinderna. Hon känner sig som om hon var i en annan värld, hon känner hans närhet. Hon sträcker fram armen och kollar klockan, hon är tvungen att gå men hon kan inte, hon kan inte släppa blicken om dem djupblåa ögonen.
Den natten sover hon fridfullt, och drömmer om de djupblåa ögonen som bildades på insidan av hennes slutna ögonlock.
Nu vaknar hon, tröttsam kliver hon upp och drar på sig ett par gråa mjukisar och en turkos tunika, den varma sjalen värmer hennes bara hals. På väg mot skolan känner hon en pirrande känsla inom sig. Vid skåpen tar hon ut svenska mappen, stänger skåpet och går vidare mot salen på vägen dit träffar hon på svenska läraren. Svenska läraren berättar om vad de ska göra på lektionen, hon uppfattar att det blir novell skrivning på lektionen men tankarna far omkring och släcker ljudet av läraren.
Inne i salen talar alla i mun på varandra, hon lyssnar på musik och drömmer om våren och värmen som snart är på väg, och ögonblicket från igår .
Hon avbryts av att det knackar på bänken, det är svenska läraren.
* Det är någon som vill prata med dig. Det är viktigt.
* Jaha, Aa...okej...
Hon går mot dörren, öppnar den . Hon hinner knappt vända sig om för att se vem som söker henne då hans varma mjuka läppar möter hennes torra. Han smakar sött, söt som en färsk jordgubbe på sommaren, det doftar om honom som om våren precis kommit, en hårslinga faller honom i ögonen. Deras blickar möts, han går med ett leende, och där står hon chockad av vad som just hade inträffat. Hon öppnar dörren igen går sakta in och sätter sig, drömmarna om våren och värme är som bortblåsta. Lektion efter lektion vandrar på men allt står fortfarande stilla.
Den natten sover hon inte lika lugnt, vad hände på morgonen egentligen.
Dagen efter vaknar hon lika skakad som hon var innan hon föll i sömnens famn. Hon går tidigare, än vad hennes schema säger, ifrån skolan. Det är fortfarande vinter ute och ångan från hennes andetag stiger uppåt, mot vårsolen som är på väg. Hon betraktar dem vita molnen på den ljusblåa himlen, hon sänker sin blick, och då möter hon de djupblåa ögonen igen. Hon för sin kalla hand mot sina kalla läppar och minns händelsen från igår. En ängslig känsla kryper sakta uppför hennes ben. Hon villl bara springa därifrån , men vill ändå stanna. Han går närmare, hon står kvar, det är en stilla eftermiddag och ångan från deras andetag stiger sakta upp mot himlen.
(Nu är dem lika nära varandra som dagen dess för innan, eftermiddagssolen börjar slockna och allt började vid det första ögonkastet.)
Det sista står i parentes för jag vet inte om det passar eller inte :/
Men VOTE for me! :D
Annons
Part of an album
Camera info
Camera KODAK EASYSHARE M883 ZOOM DIGITAL CAMERA
Focal length 6 mm
Aperture f/4.6
Shutter 1/800 s
ISO 64
Comment the photo
7 comments on this photo
Visa toppen
Show footer