Thursday 21 May 2009 photo 1/1
|
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Barndomsdrömmen + 1<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Stor familj. Roland och Marina Engström har en stor barnaskara. Sexåriga Sofia har sju bröder, Andreas, Johannes, Elias, Mattias, Tobias, Jonas och<span style="mso-spacerun: yes;"> Linus.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">När Marina Engström var liten flicka drömde hon om att bilda familj och skaffa många, många barn. Minst sju skulle hon ha. Det blev åtta. Tillsammans med Roland, som är 29 år äldre, frodas familjeidyllen i ett stort rödmålat hus utanför Surahammar.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">- Livets stora lycka, det är alla våra barn, säger Marina. Hon skulle inte för en sekund vilja byta bort sin vardag med ständig stortvätt och matlagning mot ett liv där hon fick mer tid för sig själv. – Nej, det är så här jag ville ha det, och så blev det.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">För Marina Engström har drömmen gått i uppfyllelse. Redan som mycket lite bestämde hon sig: Sju barn ska jag ha när jag blir stor. Nu är Marina Engström stor, 33 år, och har åtta barn tillsammans med Roland, 61.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Den lilla grusvägen som leder fram till Ståltorp, några kilometer utanför Surahammar, kantas av röda stugor, kohagar, skogs –och åkermark. En idyllisk plats för barnen att växa upp på resonerade Marina och Roland och sålde villan i Surahammar för att flytta ut på landet. Nu bor de sedan några år i ett rödmålat hus vid den lilla grusvägen tillsammans med sina åtta barn: Andreas 13, Johannes 11, Elias 9, Mattias 7, Sofia 6, Tobias 4, Jonas 2 och Linus 10 månader. – Jo, nog är vi en familj utöver det vanliga, säger Marina. Åldersskillnaden är ju 29 år mellan mig och Roland och att vi sedan har åtta barn gör att vi ofta blir betraktade som lite udda. Men det är egentligen inte mer märkvärdigt än att vi älskar barn. Och därför bestämde vi oss tidigt för att skaffa en stor familj. Men eventuella föreställningar om barn högt och lågt, överallt och samtidigt får vackert läggas åt sidan när man besöker Engströms. På tomten skvallrar visserligen några kvarglömda plastleksaker i glada färger om att här bor det en barnfamilj. Men det är inte förrän man ringer på dörren och fyra par ögon nyfiket kikar ut som man får det bekräftat att man kommit till rätt hus.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Träffades i skolan<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Marina var bara 13 år då hon träffade sin blivande man Roland för första gången. Det var under en fysiklektion i Lindboskolan i Hallstahammar. Roland var hennes lärare, 42 år, gift och med två barn. – Vi drogs till varandra direkt. Vi var så lika. Tänkte samma saker och tyckte likadant. Det tog några år innan de vågade träffas och visa sin kärlek öppet. Kolleger till Roland var inte nådiga i sina kommentarer, kamrater tisslade bakom ryggen på dem och det stormade rejält kring dem i bekantskapskretsen innan folk förstod att det faktiskt var allvar. Men Marina och Roland, som envist vägrade att lyssna till alla negativa profetior om förhållandet, höll varandra hårt i handen när det blåste som värst började och började så smått planera för framtiden. – Nu har vi varit ett par i 17 år så folk börjar väl vänja sig. Men åldersskillnaden på 29 år kommer alltid att finnas kvar. – Ålder är inget vi tänker på, det är mest andra som reagerar.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Barnen har kommit tätt<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Första barnet kom när Marina precis avslutat gymnasiestudierna på den naturvetenskapliga linjen. Då var hon 20 år. Nu är hon 33 år och ammar fortfarande minstingen Linus. Barnen har följaktligen kommit mycket tätt, mellan graviditeterna har det löpt i snitt 10 månader. Nu stojar barnen omkring i rummen och alltid finns det någon lek kompis bland syskonen som vill spela dataspel, läsa böcker eller leka med lego. I huset bor också några katter, fåglar, möss och den allra nyaste familjemedlemmen, hunden Gizmo.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Att hålla ordning på åtta barn och minst lika många husdjur är inget problem bara man har gott om utrymmen. Dessutom krävs förvaringsmöjligheter. Garderober och bokhyllor kan man aldrig få för många av, säger Roland som inrett den extra stora tvättstugan med förvaringsutrymmen. Därför är det inga stövelberg som möter besökaren som kliver in genom dörren. Inte en enda vante ligger bortglömd i något hörn. För när barnen kommer utifrån är det marsch in i tvättstugan där ytterkläderna hängs snyggt och prydligt på krokar. Overaller , vantar och mössor ligger noga sorterade i fack, ett för varje barn. Inte heller snubblar man över några legobitar eller lära-gå-vagnar, annars obligatorisk rekvisita på hallgolvet även i den minsta barnfamilj, här är allt exemplariskt undanplockat i barnens lekrum. Men några särskilt hårda regler för att klara ordningen tycker inte Marina och Roland att de har ställt upp.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">- Nej, det har inte behövts. Egentligen är det inte så stor skillnad mellan att ha åtta barn eller två barn. Den stora skillnaden är nog att ha barn eller inga alls.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Tvättmaskinen går för jämnan<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Men med åtta barn blir det ändå lite mer av allt. Tvättmaskinen går för jämnan. Och vid matlagningen går det inte att sno ihop något utav de man har hemma, för vem har kilovis med falukorv i frysen och fyra liter mjölk i kylskåpet? Det är vad som går åt under ett ända middagsmål.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Men man kan faktiskt bli lite isolerad, säger Roland. – Ibland känner man sig som en lantbrukare som saknar avbytare. Visst kan man åka och hälsa på bekanta, men man drar sig för att stövla in hos folk med åtta barn i släptåg.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Höjdpunkten är barnens hockeyträning. Då träffar Marina och Roland andra föräldrar som de kan prata bort några minuter med. Men att göra någonting på tu man hand, att äta en bit mat ute eller se en biofilm är inte att tänka på.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">En barnvakt som jublar över uppdraget att passa åtta barn skakar man inte fram så lätt.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Man får avstå vissa saker<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">- Roland och jag har faktiskt inte varit ensamma en enda gång sedan vi fick barn. Men det gör egentligen inte så mycket. Barnen är små så kort tid och då får man finna sig i att avstå från vissa saker. Ekonomin tillåter heller inga större utsvävningar. Barnbidrag i alla ära, säger Roland. – Barnen har accepterar att de inte kan få allt de pekar på. De får inte ens veckopeng, pengarna måste gå till andra saker. Men när de fyller år brukar de få en slant av släkten och då får de själva bestämma va de ska köpa. Marina och Roland beklagar sig inte i första taget. Ändå tycker man att deras vardag måste vara ganska påfrestande. Minstingen Linus har problem med ena njuren, och sedan januari har Marina och Linus tillbringat 37 nätter på akademiska sjukhuset i Uppsala. Då har Roland ensam ansvarat för sju av barnen varav de fyra yngsta haft kikhosta. För blir ett av barnen sjuk ligger snart flera nedbäddade.<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"> <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Ibland känns det jobbigt<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">Jodå, ibland kan det kännas jobbigt, erkänner Marina till sist och berättar om en period då hon arbetade natt som sjukvårdsbiträde och en dagisplats inte gick att uppbringa i kommunen. När hon kom hem efter arbetsnattens slut tog hon hand om barnen hela dagen; inte förrän Roland kom hem från sitt lärarjobb fick hon möjlighet att krypa ner under några timmar innan det var dags att åka till jobbet igen. - Det var ett jobbigt år, men det är bara att ta sig i kragen och kämpa vidare så ordnar det sig till slut. Men att byta bort sin vardag om så för en enda dag, det vill varken Roland eller Marina. Nu är inga fler barn inplanerade. Med facit i hand blev det ett mer än vad Marina tänkt sig från början. – Jo, det råkade bli så. Men nu sätter vi väl sträck..? säger Marina och tittar frågande på Roland. – Det är väl i alla fall så vi har tänkt… svarar Roland men tillägger snabbt. – Men blir det ett barn till så är det precis lika välkommet som sina syskon. När barnen vuxit sig större skulle Marina vilja fortsätta studera. Hon kan tänka sig att läsa vidare till sjuksköterska och med inriktning på barn. Hon sökte utbildningen för några år sedan men kom inte in. Anledningen: Hon hade för dåligt betyg i barnkunskap.
Annons
Comment the photo
Benjiiboy
Wed 17 Jun 2009 20:11
underbar text, så kärleksfull:) tänker tillbaks på våra 10 år tillsammans, såå snabbt det har gått! sköt om dig gumman, och hör av dig när du kommer till v-ås. pusss okram!
SofiaEngstrom
Wed 17 Jun 2009 20:12
ååh Bengan!! våra 10 år kan ju varit dom roligaste åren :) jag tänker på dig!!! sköt om dig med vännen!!! jag lovar att höra av mig när jag kommer hem! pussokram
Jeanette
Tue 16 Jun 2009 23:35
Vilken härlig text:) Marinas planer har verkligen gått i uppfyllelse.
SofiaEngstrom
Tue 16 Jun 2009 23:36
ja det kan man verkligen säga:) hoppas det är bra med dig, va kul det var att se dig sist jag var hemma :) kram
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/sofiaengstrom/369910240/