Monday 13 December 2010 photo 1/2
|
Ni vet när man var så liten och oskyldig och hade det så bra.
Man kunde alltid krypa upp i mammas knän och få tröst.
Det vet jag att jag kan nu också men jag är lite för står för att få plats i hennes knän.
Man kunde ha cyklat omkull, blivit mobbad i skolan, bråkat med en kompis, blivit kär i en kille (som man vet att man aldrig kommer att få för han är johnny depp?!) eller vad som helst, mammorna hade ALLTID ett bra och tröstande svar vad som än hände.
I dagsläget vet man själv vad som är rätt och fel och jag vet att jag borde ha hjälm när jag cyklar även om jag inte vill för det förstör mitt hår, men om jag bild påkörd så kan jag mista livet.
Om jag blir mobbad så vet jag att jag är så mycket bättre själv för jag är bara mig själv och jag har mina egna åsikter och tankar och det kan ingen ändra på.
Om jag bråkar med en kompis idag beroende på vad det handlar om så vet man om man själv gjort fel eller inte och vem det är som ska säga förlåt osv.
Och om man blir kär i en kändis så får man helt enkelt bara ta och drömma, man vet att det inte kommer att hända något, jag vet också att jag aldrig skulle byta ut min pojkvän mot något annat i världen, inte ens johnny depp som äger miljoner, jag skulle inte bli lyckligare för det.
Annons