Du är en helt vanlig kille som jag sett på byn några gånger.
Sagt hej minst två.
Du är inget annat.
Du var den bästavännen jag behöver men jag klantade till det som vanligt.
Just nu är vår vänskap upp till dig, hur det ska bli.
Jag ger snart upp trots att man aldrig ska det.
Men jag har försökt, jag kan inte göra mer än att säga förlåt!
Jag orkar inte bli utnyttjad mer heller.
Use me I use you, kom ihåg det!
Du betydde mer än någon elr något annat, men nu är du bara luft.
Kan inte umgås med de jag vill längre för då är du där o jag kan inte vara där.
Jag hade bara varit luft.
Och du hade stuckit.
Vill egentligen inte riskera den vänskapen med de men de känns som att jag gör det.
Jag lägger de på dig nu, de är upp till dig!
Jag vill inte vara ovän men så som jag klantar till ALLT så...

Eey, amiigo, Lina, jag älskar dig!
<3

vadå upp till mig? Det va fan inte jag som sabbade det!! Skärp dig!!