Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
Forgotten password?
  • Logga in med
Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.
Annons
Sign up!

June 2017

M
T
W
T
F
S
S
 
 
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
 
 
 

July 2017

M
T
W
T
F
S
S
 
 
 
 
 
1
2
3
4
5
6
7
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
 
 
 
 
 
 
 

Thursday 12 April 2012   photo 1/1

12 april 2010
Det är en återkommande dag i kalendern, har jag fått förklarat för mig,
och det är lite trist. För två år sedan denna dag hände det som aldrig
någonsin borde hända någon alls - min hund gick nämligen sönder.
Min allra bästaste vän här i världen, min livsgnista och lurvpaketerade 
lycka, min ständigt viftande svans och sanslöst enerverande 
skällmonster gick itu. Det är ingenting jag någonsin önskar vara med
om igen. Vi tog oss igenom det, trots alla komplikationer, trots alla
dyra veterinärkostnader, trots att det krossade mitt hjärta till flis och
dammkorn att behöva höra honom gny av smärta, att se hans vädjande
blick om hjälp, och maktlösheten i att inte kunna förklara, inte kunna
trösta, inte kunna lova att allt kommer bli bättre. Snart. Alldeles snart.
Det tar emot att minnas, samtidigt som det behövs - för det gör en 
medveten om hur förgängligt allt man har egentligen är. Det jag har nu,
det jag har här, det som nu ligger snosande vid min sida i sängen,
kan i nästa sekund lika gärna vara borta. För ingenting alls. För en lek
på en äng. För en lek som så många andra lekar, på en äng som så
många andra ängar, en gång som så många andra gånger. Det var
ingenting som var annorlunda den dagen. Förutom ett ödesdigert
felsteg när han landade efter ett lyckligt skutt.
Det var en jobbig tid och mycket av den sommaren minns jag inte alls
av, jag var antagligen lika chockad som apatisk som min då handikappade
hund. Men nu är den förbi. Två år har gått. Vi tog oss igenom det då, vi
lärde oss massvis på vägen och framförallt fick det en att inse att det
är nu det gäller. Det är nu vi måste visa hur mycket vi älskar de vi älskar,
uppskatta de vi uppskattar, gilla de vi gillar - för det kommer kanske inte
en nästa gång, och vem vet när det kan vara för sent?
Den är ostig som tusan och smörig vid sidan av,
men den beskriver ändå allt det som måste sägas:
http://open.spotify.com/track/0bzyKvBTyjv1e7eyUlOWy5
För övrigt:
kan jag inte nog betona vikten att FÖRSÄKRA era DJUR.
EN av Zacs operationer skulle gå på 24 000 kronor. Har ni de pengarna,
fine - har ni inte så mycket att lägga på ert sjuka djur, punga ut ena ynkliga
2 000 - 3 000 per år och slipp behöva oroa er för att djursjukhuset håller
era älsklingar kvar för att ni inte har råd att betala räkningarna. Vi var uppe
och sniffade på maxgränsen av 40 000 när allting kvar klart, och behövde
i slutändan bara betala mindre än en fjärdedel av den kostnaden.
Just sayin'.

12 april 2010

Det är en återkommande dag i kalendern, har jag fått förklarat för mig,
och det är lite trist. För två år sedan denna dag hände det som aldrig
någonsin borde hända någon alls - min hund gick nämligen sönder.

Min allra bästaste vän här i världen, min livsgnista och lurvpaketerade 
lycka, min ständigt viftande svans och sanslöst enerverande 
skällmonster gick itu. Det är ingenting jag någonsin önskar vara med
om igen. Vi tog oss igenom det, trots alla komplikationer, trots alla
dyra veterinärkostnader, trots att det krossade mitt hjärta till flis och
dammkorn att behöva höra honom gny av smärta, att se hans vädjande
blick om hjälp, och maktlösheten i att inte kunna förklara, inte kunna
trösta, inte kunna lova att allt kommer bli bättre. Snart. Alldeles snart.

Det tar emot att minnas, samtidigt som det behövs - för det gör en 
medveten om hur förgängligt allt man har egentligen är. Det jag har nu,
det jag har här, det som nu ligger snosande vid min sida i sängen,
kan i nästa sekund lika gärna vara borta. För ingenting alls. För en lek
på en äng. För en lek som så många andra lekar, på en äng som så
många andra ängar, en gång som så många andra gånger. Det var
ingenting som var annorlunda den dagen. Förutom ett ödesdigert
felsteg när han landade efter ett lyckligt skutt.

Det var en jobbig tid och mycket av den sommaren minns jag inte alls
av, jag var antagligen lika chockad som apatisk som min då handikappade
hund. Men nu är den förbi. Två år har gått. Vi tog oss igenom det då, vi
lärde oss massvis på vägen och framförallt fick det en att inse att det
är nu det gäller. Det är nu vi måste visa hur mycket vi älskar de vi älskar,
uppskatta de vi uppskattar, gilla de vi gillar - för det kommer kanske inte
en nästa gång, och vem vet när det kan vara för sent?

Den är ostig som tusan och smörig vid sidan av,
men den beskriver ändå allt det som måste sägas:
http://open.spotify.com/track/0bzyKvBTyjv1e7eyUlOWy5

För övrigt:
kan jag inte nog betona vikten att FÖRSÄKRA era DJUR.
EN av Zacs operationer skulle gå på 24 000 kronor. Har ni de pengarna,
fine - har ni inte så mycket att lägga på ert sjuka djur, punga ut ena ynkliga
2 000 - 3 000 per år och slipp behöva oroa er för att djursjukhuset håller
era älsklingar kvar för att ni inte har råd att betala räkningarna. Vi var uppe
och sniffade på maxgränsen av 40 000 när allting kvar klart, och behövde
i slutändan bara betala mindre än en fjärdedel av den kostnaden.

Just sayin'.

Annons

Comment the photo

or log in:
 
Anonymous Tue 3 Jul 2012 13:02
jösses vilken martyrtext
stillme Tue 3 Jul 2012 13:53
Tyck synd om miiiiiiiiiiiiiig~!
jaggillardig96 Fri 20 Apr 2012 21:59
Stackars lilla hunden hoppas hon/ han blir bra igen :)
stillme Fri 20 Apr 2012 22:11
Han mår super ^^ Bilden är två år gammal ;P
jaggillardig96 Fri 20 Apr 2012 22:11
jaha okej trodde det hade hänt nu
Anonymous Mon 16 Apr 2012 18:06
Stackras!
ItSaysClick Sat 14 Apr 2012 19:36
Inte trevligt alls, sånt borde inte kunna hända.
Och som du säger försäkring är jäkligt bra att ha ifall nått händer.
LottaKatarina Sat 14 Apr 2012 10:01
Håller med föregående talare! Tappade andan och hann tänka "Åh nej! Inte igen :(("
Puh att så inte var fallet! Tänk att det gått två(?) år!
huldrehamn Fri 13 Apr 2012 18:30
Blev alldeles kall när jag såg den lilla bilden... trodde det hade hänt igen D: Puh!
Du skriver så vackert och bra om de fruktansvärda känslor du upplevt, och den insikt av stunden här och nu, den kärlek man ska visa medan man kan, detta hemska förde med sig. <3
n--icke Fri 13 Apr 2012 12:25
stackars wove :<
Lina S Spacsek Lilla Häxan Fri 13 Apr 2012 09:57
Blev med skiträdd när jag såg bilden! jag bara NEJ! va har hänt! osv, mycket fint skrivet! rös över helakroppen när jag läste
Väldigt rörande text!
Agalophotis Fri 13 Apr 2012 08:20
Försäkring är otroligt bra. Man ska aldrig behöva hamna i den sitsen att man måste avliva ett ungt djur med skador som kan läkas, bara för att man inte har råd. Har man inte råd med försäkringen, så har man inte råd med djur. Så enkelt är det.
greensparkle Fri 13 Apr 2012 08:09
Åh, jag sitter här med tårar i ögonen.
Cronoline Carosell Fri 13 Apr 2012 07:40
Åh vad rädd jag blev när jag såg bilden. Finaste chewie <3
SaQ Fri 13 Apr 2012 00:48
Usch så hemskt, och inte kul att Xavi nog kommer få linka runt i en sån fr.o.m. onsdag. :'c Kunde han gå någotsånär med en sån, och vad var det ni sysslade med under hans konvalescens?
stillme Fri 13 Apr 2012 06:40
Zac hade bara gipset ett par dagar; han rörde sig för mycket i det så benet skiftade position vilket var anledningen till varför vi behövde åka ned till Göteborg för att operera in en extern fixation; en järnställning som satt utanpå benet (allt finns dokumenterat här i bilddagboken ;) ).

I gipset kunde han alls inte röra sig, men med den externa fixationen var han helt som vanligt förutom att han inte använde benet till en början. Men ju mer benet läkte desto mer kunde han stödja på det, vilket också var anledningen till varför han inte behövde rehab för han använde det så flitigt trots ställningen :)

Han var så pass dålig den första tiden att vi inte gjorde någonting alls. Han fick lunka på promenaderna och sova när vi var hemma. Först när han började visa intresse i att vilja leka kunde vi börja träna lite lugnt. Men vi lunkade mest på massa promenader :D
SaQ Fri 13 Apr 2012 11:41
Ojdå! Men då verkade det lösa sig hyfsat smidigt med den, fast järnställning låter ju läskigt! Okei, hur lång tid tog det tills ni kunde börja träna? c:
stillme Fri 13 Apr 2012 17:35
Ja, den var lite läskig i början, framförallt var det nog tanken att järnstängerna var inborrade i skelettet på honom liksom, men man vande sig ganska snabbt :)
http://i125.photobucket.com/albums/p77/indigoparaflax/Annat/IMG_5284.jpg Så såg det ut.

Och jaaa, bra fråga. Förra våren, alltså 2011 kom vi igång igen :)
bocopop Fri 13 Apr 2012 00:20
Usch, kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara... Helt och hållet förskräckligt, bara. Så himla tur att han är helt återställd nu! <3
stillme Fri 13 Apr 2012 06:40
Jaaa, vidrigaste tiden i mitt liv >_<
Mikaela Margaritis Thu 12 Apr 2012 23:53
rörande text verkligen.
stillme Fri 13 Apr 2012 06:40
Tack.
Naraiwe Thu 12 Apr 2012 23:30
Jag tror nog att han - mitt i all misär - ändå är den hund som åkt lyxigast mellan Skövde och Uppsala i allafall! ;)
stillme Thu 12 Apr 2012 23:34
Haha, jaaa, drogad och i världens största baksäte xD
mozzan63 Thu 12 Apr 2012 23:30
ja jag tänker ibland på eländet.
stillme Thu 12 Apr 2012 23:33
Det var en vidrig tid - men också skönt att ha så många som faktiskt var ärligt oroliga och brydde sig.
mozzan63 Thu 12 Apr 2012 23:42
tror att vi som älskar våra hundar förstår och hjälper varandra i kris.
Twinkime Thu 12 Apr 2012 23:28
Hur gick det till? Tur att ni lyckades ta er igenom det!
stillme Thu 12 Apr 2012 23:29
Vi var och lekte, han tog ett skutt upp i luften, landade snett och benet gick av. Bara så där. Så numer är vi jäkligt noga med att lekarna inte får vara för vilda :P
Twinkime Thu 12 Apr 2012 23:30
Oj att det bara hände sådär! Usch vad jobbigt! Tur i alla fall att det gick att fixa! Tur i oturen om man säger så! kan ahn gå helt normalt? han känner inte av det?
stillme Thu 12 Apr 2012 23:33
Ja, onödigt och obehagligt alltsamman =/

Och det märks inte på honom alls :) Han höll igång så fint undertiden han hade fixationen att han inte ens behövde rehab utan byggde upp musklerna ordentligt själv. Men jag håller extra koll på just det benet, just in case.
Twinkime Thu 12 Apr 2012 23:35
Vad skönt det i alla fall! :)

32 comments on this photo

Directlink:
http://dayviews.com/stillme/504157215/