May
Thursday 10 September 2009 photo 1/1
|
Ibland kan jag komma att tänka på din famn. Hur bra jag mår när jag omringas av den.
Hur trygg jag känner mig. Hur trygg jag var, redan första gången.
Vi båda minns det. Stunden i ditt rum, och letandet efter Pelle är det enda jag minns från den dagen.
Inget innan. Jag vet inte var det var för dag, vilka det var förutom du och jag, vad vi gjorde på ditt rum, eller hur jag i hela världen hamnade där.
Blankt. Jag minns att vi skulle ge oss ut, du jag och de andra.
Vi skulle leta efter Pelle som hade varit borta i två timmar utan att svara på mobilen eller något. De andra var i hallen, jag på väg upp, du kvar i ditt rum. "-LASSE KOMMER!", viskade de till mig.
Jag sprang in till dig, visste att du hade öl på dig. Varnade dig.
Du stängde dörren. Öppnade fönstret och bad mig hoppa ut.
Det var redan försent. Lasse knackar på. Fan.
De två ölen du hade i din hand ställer du "försiktigt" (alltså inte allt så försiktigt) ner i hyllan så att de inte syns. Jag sätter mig på sängkanten, du öppnar dörren.
Lasse sticker in huvudet och säger: "Var ni påväg ut genom fönstret eller?"
Marcus svarar: "Nej, det är bara varmt här inne."
Jag nickar.
Lasse: "Jaha, då ska jag lämna er ifred."
Undrar vad han trodde.
Du vänder dig mot mig, jag ställer mig upp och lägger en hand på din axel.
Jag: "Phu, det vad nära."
Du tittade på mig med livrädda ögon, innan du håller om mig och säger tack.
"Tack så hemskt mycket. "
Hur trygg jag känner mig. Hur trygg jag var, redan första gången.
Vi båda minns det. Stunden i ditt rum, och letandet efter Pelle är det enda jag minns från den dagen.
Inget innan. Jag vet inte var det var för dag, vilka det var förutom du och jag, vad vi gjorde på ditt rum, eller hur jag i hela världen hamnade där.
Blankt. Jag minns att vi skulle ge oss ut, du jag och de andra.
Vi skulle leta efter Pelle som hade varit borta i två timmar utan att svara på mobilen eller något. De andra var i hallen, jag på väg upp, du kvar i ditt rum. "-LASSE KOMMER!", viskade de till mig.
Jag sprang in till dig, visste att du hade öl på dig. Varnade dig.
Du stängde dörren. Öppnade fönstret och bad mig hoppa ut.
Det var redan försent. Lasse knackar på. Fan.
De två ölen du hade i din hand ställer du "försiktigt" (alltså inte allt så försiktigt) ner i hyllan så att de inte syns. Jag sätter mig på sängkanten, du öppnar dörren.
Lasse sticker in huvudet och säger: "Var ni påväg ut genom fönstret eller?"
Marcus svarar: "Nej, det är bara varmt här inne."
Jag nickar.
Lasse: "Jaha, då ska jag lämna er ifred."
Undrar vad han trodde.
Du vänder dig mot mig, jag ställer mig upp och lägger en hand på din axel.
Jag: "Phu, det vad nära."
Du tittade på mig med livrädda ögon, innan du håller om mig och säger tack.
"Tack så hemskt mycket. "
Visa toppen
Show footer