Wednesday 3 October 2007 photo 12/15
|
Morfar var en händig man, han visste vad han ville och fint blev det också.. :) Som detta balkongräcket! Är man bra så är man :O Undra om det kan vara därifrån jag fått lite av min kreativitet? *ler finurligt* Jag kan ibland sitta vid morfars grav och sjunga, känna mig älskad, känna att det är någon som lyssnar.. Visst det kanske låter patetiskt att sitta o sjunga vid någons grav, men där finner iaf jag ro! Och i flera timmar kan jag långsamt gå genom kyrkogården, kolla på alla gravstenar, dofta på alla blommor, känna mig fri på något sätt! Känna tystnaden som växer till en sköld av försvar, känna att tystnaden är välbehövlig för att jag sen ska kunna gå därifrån med ett leende. Med ett sådant leende som även kan få andra att le!
Annons