Trots detta går jag inte på promenad. Dagen är avsatt till släktforskningskurs med vår vän Släktforskaren. Han kommer och installerar allehanda databaser som jag kommer att få användning för. Nu har jag redan en grundforskning som Släktforskaren gjorde på den tiden som man fick beställa mikrokort. Nu finns allt att hitta digitalt. Nu kan jag bara mata in alla anteckningar som ännu inte är inskrivna i släktforskningen och börja pilla i detaljer, som kan vara intressanta, att titta närmare på. Det ska bli kul. Det finns många saker som jag undrar över bland mina släktingar. Jag tycker att det ska bli kul att leka detektiv.

Jo, det är detaljerna som det handlar om nu. Och att mata in alla anteckningar i Släktforskningsprogrammet.

För typ 25 år sedan hade Släktforskaren våra släkter som övningsobjekt och jag har en rätt gedigen forskning som bas nu. Klart att det är lite kul med att gräva i sitt ursprung. Jag har nu fått tillgång till väldigt många databaser som kommer att kunna hjälpa mig med 1900-talet. Jag är ju inte så intresserad av att hitta adliga och präster eller så, alla mina anfäder är folk sprunget ur kolare, hemmansbrukare, pigor och drängar. Här och där har jag hittat intressanta saker som jag vill veta mer om. Och inte är jag så intresserad av att se hur långt bak i tiden man kan följa släkten. Det gick att komma ner på 1600-talet här och där, när grundforskningen gjordes, men det jag är mest nyfiken på är några personer som jag vill veta mer om som finns närmare i tiden.

Dert är nog mest kul. Mitt släktnamn finns det en bok om, där behöver man inte forska.

Hela Rolfs släkt och släkten till dom och deras släkt och de andras släkter från Gammelsvenskby är väl utforskad och finns också i bokform. Vad har du för framstående anfäder som man skrivit en hel bok om?

Präster och militärer - något förenklat. Från 1500-tal.

Släktforskaren har en biskop som skrev en katekes bland sina anfäder.

Där ser man. Jag har bok, både om släkten C och släkte från farmors sida. Fina som snus, alla. Som tur är har jag på mammas sida hederliga, dugliga bönder.

Jag kommer från hederliga dugliga pigor och drängar. :-) Och så Måns Finne, så klart. Den första svedjefinnen i Filipstad på 1600-talet.

Det var som tusan.

Både på pappas och mammas sida.

Jasså? Ja, min morfar var i Amerika och söp inte upp pengarna, utan sparade allt, så han kunde köpa en gård. Tack vare att han räddat instängda i gruvan jan jobbade i ( har en liten guldklimp därifrån) gick han gas i lungorna och fick inte bli kanonmatni första världskriget.

Ser man på. Min morfars far reste från barn och hustru 1910 till Amerika och försvann. Långt senare, typ 60-talet, fick morfar ett brev från någon som påstod att han blivit mördad. Det är jättesvårt att hitta något om honom, eftersom han inte ens finns i några emigrantregister, men det står i kyrkboken att han utvandrat. Fan vet om han bytte namn, någon skrev fel eller att han struntade i alltihopa och gick under jorden och skaffade en ny familj. Min morfar hatade honom hela livet och som tur är räddade mormor några få foton undan morfars framfart, bl.a passfotot som är taget i Uddevalla.

Vilken typ, sticka så. Morfar blev amerikansk medborgare och bytte Bengtsson till Benson. Men han bytte tillbaka närhan kommhemnigen. Din morfars far hittade nog en ny familj, tror jag.

Ja, det är ju ganska spännande faktiskt. Mamma har fått för sig att han bytte namn till Lawson från Larsson, men det funkar inte att leta efter det namnet heller. Brevet kom ju från en ort utanför Chicago, så det är ju inte osannolikt att han faktiskt var i Amerika.

Det var han säkert. Men många fick ju kämpa hårt med uppehället, om de lyckades alls med det. Och det gick inte direkt att skypa med familjen där hemma heller. Så visst var det omoraliskt att lämna dem därhemma, men det fanns kanske inget att hämta dem till. Sådan kan vara svårt att erkänna.

Nej, så var det säkert. Jag har ett brev till pojken morfar där han lovar sin son guld och gröna skogar samt en fin klockan när han skulle komma hem. Hörsägen säger att han försörjde sig som byggnadsarbetare. Sannolikt flydde han inte fattigdom i Svergige, då han hade det gott ställt som handlare i Hörken, Grängesberg. Affären fick hans hustru däremot klara upp.

Gjorde hon det?

Ja, det gjorde hon. Hon hade post också, men det blev tufft för henne med en hel hoper barn. Min morfarsfar hade sannolikt någon bokstavsdiagnos med ledning av de historier som jag har hört om honom. Men å andra sidan var de säker färgade av min morfars hat. Men å andra sidan kan man ju undra varför en person med relativt goda livsvillkor får för sig att lämna familjen och sin rörelse för att åka till Amerika?

Det var väl drömmen om det stora klippet, hur rik man kunde bli i Amerika.

Eller en impuls som han inte kunde låta bli att följa.